Jag har varit till Kina!
Under försommaren -09 fick jag en fråga från min son: ”har du lust att hänga med till Kina?” Min första reaktion var att han blivit totalt förvirrad, men jag fick förklaringen. Hans flickvän kunde inte åka och då var jag en tänkbar reskompis. Självklart blev jag eld och lågor, Kina har varit ett hägrande resmål i många år. Jag har varit i USA, Canada, Guatemala, Mexico, Belize, det forna DDR och alla övriga länder i Europa men inte österut.
Bokningen skötte vi ilsnabbt och äntligen blev det dags att åka den 10 november. Med minimal packning men stor väska (vi räknade med att shoppa i Peking och planerade packningen därefter) startade jag med flyg från Östersund, träffade min son på Arlanda och sedan checkade vi in. Började ”resan” på en bänk med en otroligt intressant bok: ”Rött land, röd jord, en flickas uppväxt i Maos Kina”som beskiver Peking under ordförande Maos tid. Författaren är född och uppvuxen i Peking. Boken följde mig parallellt under dagarna i Kina som en extra dimension.
Väl framme på Beijings flygplats väntade oss ett program som startade direkt. Allt var omtumlande, flygplatsen som byggdes om till OS var gigantisk, formen var tänkt som en drake som landat (nåt som stämde när man såg formen på avstånd) och ett tåg förde oss till bagaget. All personal hade munskydd och kontrollen för att få komma in i Kina skedde i flera steg. Golven var blanka och rena och taket var så vidsträckt att det kändes som en del av himlen. För övrigt så var allt skinande blankt och rent var än man befann sig oavsett om det var Himmelska Fridens Torg eller hotellets hiss.
Vi blev väl mottagna av Mats Sandberg, vår guide och ”David” vår kinesiske tolk. Bagaget fraktades till hotellet och gruppen åkte till den första sevärdheten. Det snöar några dar per år, två av dom dagarna inföll när vi kom.Visst var man en smula ”luddig i huvet” efter flygresan men Mats vår guide berättade så medryckande att tröttheten försvann. Vi fick veta att Pekings alla gamla viktiga byggnader härstammar från Ming och Qingdynastierna (1368 till 1911) och Pekings stadsplan följer principen för fengshui (betyder ”vind och vatten”) därför är alla viktiga byggnader vända mot söder mot dom ”goda” yang-krafterna. I norr finns yin-krafterna som kan vara kalla vindar, elaka andar och barbarer. Yin och Yang ska vara i balans då når man den största harmonin. De fem elementen spelar också en stor roll historiskt.
Man ansåg i det gamla Kina att jorden och himlen var det allra högsta gudomligheterna och.Kejsaren var den främste bland alla människor och himmelens son. Himlens Tempel var en offerplats och ”Bönehallen för goda skördar” var den plats där Kejsaren varje år bad om goda skördar åt folket. Att se allt det vackra genom snöfallet bidrog till en magiskt bild tillsammans med det vår guide berättade. I det gamla Kina hade man en uppfattning om att jorden var platt och vi befann oss på dess mittpunkt. Peking har en huvudaxel rakt genom staden i nord-sydlig riktining. Den linjen skär från Trumtornet genom Himmelska Fridens torg (som egentligen skulle heta Torget vid Himmelska Fridens Port där porträttet av ordförande Mao finns) och Förbjudna Staden.
I en stor utställnings hall i ett av Pekings officiella byggnader fick vi en klar bild av hur staden ser ut från ovan. Den nord- sydliga axeln framträdde tydligt och Pekings gator bildade ett rutmönster. Den förbjudna stadens alla salar och olika annex ligger i Pekings absoluta centrum och uppradade mot söder. Ett sjösystem ramar in Förbjudna staden mot väster. Vi fick också se en vision om hur det framtida Peking kommer att se ut. Staden är ca 17 mil i diameter med mestadels skyskrapor för både företag och bostäder mixat i stadskärnan. (Därför betyder stadens alla parker mycket för befolkningen, mera om det längre fram i min berättelse.)
Det som finns kvar av det gamla Peking fick vi en smak av när vi åkte Riksha genom ”Hutongerna” som de låga kvarteren kallas. Det var med en blandad känsla en liten man skjutsade oss per cykel under tiden som försäljare cyklade parallellt med oss för att sälja. Vi fyndade förståss både äkta Rolex och Pashmina scarves. Hutongerna kan liknas vid Gamla Stan i Stockholm. Tyvärr revs mycket av det gamla innan OS, en del har byggts upp igen i samma stil så man vill trots allt bevara det gamla Peking.
Trumtornet ligger längst söderut längs axeln och där trummades för Kejsarens skull. Det var ett sätt att meddela folket påbud från hovet. Tornet är ganska högt och i dåtidens Peking med de låga husen hördes det säkert vida omkring när man dundrade på dom jättelika trummorna. Vi fick en förevisning av två kvinnor och en man som mäktigt och taktfast visade hur det kunde ha gått till. Från Trumtornet såg vi Hutongerna strax nedanför och över hela Peking. Luften var klar tack vare en kylig väderlek.
På väg till den Förbjudna staden passerade vi en marmorterass som kallas Himmelens altare och där såg vi Pekings ”PRO” ha aktiviteter. Eftersom det inte är tillåtet att ha fristående organisationer, träffas pensionärer på olika sätt. Längs en lång korridor med brett räcke spelade man kort, sjöng Karioke, häl-kickade en studsande fjäderboll (som en stor badmintonboll) och några dansade. Många var samlade för att umgås. I Kina går kvinnor i pension vid 50, männen något senare och därefter blir barnpassingen av sina barnbarn deras uppgift. Vi besökte också en park en tidig morgon och där hade samlats många grupper som dansade en mycket välrepeterad typ av vals-bugg. Man dansade kvinna-kvinna eller kvinna-man. Högtalare spelade med hög volym olika typer av musik och grupperna stod tätt så musiken blandades. Många hade en typ av Tai Chi med redskap, bl a svärd, solfjädrar eller med en slags racket och boll. Det var graciöst och vackert och alla var skickliga. Under tider som jag beundrade racket-dansen kom en liten kvinna fram till mig med en racket och en boll. Först nekade jag men rycktes med av nyfikenhet. Hon hade en racket i varje hand och förde bollen från den ena till den andra i olika rörelser. Jag försökte med båda händerna men det var för svårt så jag valde att försöka med en racket. Musiken var rytmisk, jag rörde mig försiktigt och lyckades faktiskt att tillsammans med henne föra bollen från min racket med en liten luftfärd över till hennes. Hon skrattade vänligt när jag tappade bollen men det var riktigt roligt. Dom här redskapen står högst upp på min önske lista just nu!
Den Förbjudna Staden var under 500 år bostad för 24 kejsare. Hela området är enormt stort och alla magnifikt utsmyckade byggnader. Där fanns tillsammans med Kejsaren ämbetsmän, konkubiner, tjänare och eunucker. Blev man en gång innevånare innanför dom 10m höga murarna var det för livet. Det var ingen lätt uppgift att vara Kejsare. Antagligen var det ständigt kallt för alla bilder och målningar visar påbyltade runda figurer, dessutom var hans liv inrutat för att vara i tjänst för folket. Arbetsdagen började mycket tidigt på morgonen. Hade han haft dambesök av nån konkubin var det inte hans eget val utan nån framstående eunuck hade noga räknat ut vem som var den bästa för att ge en ev arvinge. Hon bars naken inlindad i lakan till Kejsaren efter att ha genomgått många ritualer och fick lämna hans gemak omgående när den tjuvlyssnande eunucken ansåg att Kejsaren fullgjort sin ”Plikt”. Nån romantik förekom knappast!
Kejsarens stora betydelse gjorde att alla tak är guldgula i Palatset. Gult är Kejsarens heliga färg och en skylt över varje ingång talar om byggnaders poetiska namn som tex ”Yttersta harmonins hall” där draktronen står. Prakten är enorm och man går med beundrar från den ena vackra byggnaden till den andra.
Peking har mycket att erbjuda och vi fick besöka ett sidenföretag där vi såg hur kokongerna blev till tyg. Flera av gruppen köpte lätta, ljuvliga sidentäcken eller kuddar. Själv köpte jag ett vackert tyg som ska bli kudd överdrag. Glansen i sidentyget gör att färgen skiftar och mönstret är lejon och labyrinter. Onda andar kan bara ta sig rakt fram och en labyrint lurar dom onda krafterna och kan man genom mönstret på ett tyg hålla dom på avstånd så försöker man ju!
Peking och Kina är välkänt för pärlodling. Hur det går till såg vi hos ett Pärlföretag. Den trevliga representanten visade oss hur man öppnar musslan och hur pärlorna ligger. Vi fick se hur dom odlas i rep och hur man pillar in en ”grund” i musslan. Dessutom fick alla en pärla ur musslan som öppnades. Jag behöver inte nämna vilka vackra pärlsmycken man tillverkade…..ha begäret var på topp men jag nöjde mig med den pärla jag fick.
Vi fick besöka en te-provning där vi provsmakade och fick se hur man brygger det bästa kinesiska teet. Vi var på Pekingopera som är unik och man lider kanske till en början när tonerna nästan gör ont men dom sminkade maskerna och kostymerna är verkligen sevärda. Under föreställningens gång blir man alltmer intresserad av handlingen eftersom den engelska texten kan läsas på en stor display. Innan Pekingoperaföreställningen kunde vi titta på aktörerna när dom la sin make-up. Det var jättekul att studera.
Kinesisk akrobatik är nåt utanför det vanliga då man presterar det nästan orimliga med sin kropp och liksom Kung Fu är det sånt man inte vill missa om man har chansen att se. Kroppskontrollen är fullständig och man framför sina nummer mycket professionellt och enastående vackert. Effekterna var allt från laserljus till såpbubblor och man njöt stort av det man bjöds.
På väg till Kineska muren besökte vi en Cloisonné atelje där man på koppar limmar tunna kopparband och trådar för att sen fylla i emaljfärg och bränna. Man tillverkar vaser, smycken, fat och mängder med vackra föremål. Det är många arbetsmoment på varje föremål och ett vackert halsband föll jag för som min souvenir därifrån. Man känner koppartrådarna på varje liten pärla och att det är ett sammansarr pillergöra är ingen överdrift. Vi åkte vidare för att titta på Mingravarna på väg till Badaling, där tretton av Mingdynastins Kejsare ligger begravda- Hela gravfältet skyddas av Drak och tigerbergen och ligger på en slätt. För att komma till största Chanling-graven där den tredje Mingkejsaren ligger begravd går man längs Andevägen som är kantad med stora stenfigurer i form av officerare, ämbetsmän vilda djur av alla de slag och även mytologiska djur som ärar den döde på den sista resan. Vägen är svagt böjd för att inte onda andar ska ta sig fram, dom klarar ju endast raka vägar.
Att se den Kinesiska muren var ofattbart. Jag har sett bilder men att själv få möjlighen att uppleva intrycken är stort. Det blåste småspik men sikten var klar. Vi valde den brantare delen och det var BRANT. Under tiden som vi framåtböjda gnetade på uppför kunde vi lyssna till kinesiskt musik som svagt spelades från små högtalare längs efter muren. Det hade snöat och arbetare hackade is i trapporna. På vår sida var det inte så mycket folk som vi så på den flackare sidan.(några dagar senare besökte Barack Obama Kinesiska muren på samma ställe men han var inte lika tuff som oss, han valde den ”lättare”) Där uppe på murenvar vi nästan ensamma och man blev tagen av storheten i byggnadsverket och känslan att vara mitt ute i ingenstans. Bergstopparnas spetsiga former och låg vegetation var det enda vi såg. Muren klängde fast likt en orm över de brantaste partierna. Det är en gåta hur man har kunnat bygga denna enorma mur. Under tiden vi stretade oss framåt blev vi både poetiska och djupa i sinnet. Däruppe började vi prata om livet, minnen och svårigheter, fyra svenska kvinnor på Kinesiska muren! Vi har kunnat stanna däruppe länge om inte tiden runnit iväg så förskräckligt. Som minne därifrån har jag en vacker bok med en bild av alla deltagare i gruppen och ett ”Certifikat” som visar att jag var DÄR.
Sista dagen besökte vi Pandorna på Beijing Zoo. Djuren är så gudomligt söta och vädjar verkligen till det innersta av djurväns hjärtat. Förutom färgeffekterna som gör Pandan så söt går den inåt med fötterna och påminner mycket om åsnan I-or i sitt uttryck. Den är ett känsligt djur som gärna vill vara för sig själv och är noga med omgivningen. Eftersom Bambuskogarna har minskat krymper också förutsättningarna för Pandan att överleva. Vi får hoppas att projekt av olika slag kan rädda detta vackra och speciella djur men utsikterna är för närvarande inte så goda. Man kämpar på samma sätt som för Härjedalens Myskoxar.
Efter att ha hälsat på Pandorna väntade Sommarpalatset som var änke kejsarinnan Cixis favorit sommarstuga. Palatset ligger vid Kunming sjön som är handgrävd. Av de utgrävda jordmassorna skapade man en kulle för att få harmoni i landskapet. Cixi var den sista egentliga makthavaren i det kejserliga Kina. Det är många förvecklingar som haft sin gång under hennes tid. Vi gick längs den 700 m Lång Korridoren som är en takförsedd korridor längs vattnet med olika målningar på varje takbjälke. Sommartid är nog hela Palatset som ett smycke inbäddat i grönska och med en stor vattenspegel. Guldet på Pagoden för Buddas rökelse glimmade i solen och färgerna lyste, Man kunde tänka sig hur Kejsarinnan promenerade längs denna korridor i prasslande siden och njöt av omgivningen. Hon gick ur tiden så sent som 1908. Innan lunch passerade vi Marmorbåten, ett märkligt byggnadsverk, en stor båtliknande skapelse gjord helt i marmor. Den användes kanske som ett lusthus fastän ett jättestort sådant.
Vår buss avgick varje morgon 8.30. På väg till dom olika utflyktsmålen kunde vi studera den vanliga trafiken. När jag själv skulle korsa en gata till den kinesiska stormarknaden som vi kallade ”Willys”, var jag livrädd. Bilar, cyklar, cyklar med flak, el-mopeder och fotgängare samsades i en mix som jag inte såg som säker. Ibland stod en fotgängare mitt i gatan mellan filerna och nån cyklist smög runt ett hörn i en livsfarlig position. På nåt sätt verkar alla ändå ha en hänsyn fastän jag inte förstod hur. Trafiken var inte lika snabb som i en svensk storstad, kanske det var nyckeln. Fruktförsäljare med sina kärror ställde sig där det var tomt och drog iväg sin kärra om nån behövde komma förbi. Man hörde aldrig upprörda känslor i samband med trafiken (inte annars heller).
Maten var jättegod! Alla lärde sig snabbt att använda chop-sticks och att plocka av alla rätterna på det runda bordet. Te serverades alltid och det både värmde och smakade gott. I Kina kan man både brygga öl och framställa ett gott vin.
Sista kvällen firades med Pekinganka. Som vanligt serverades många smårätter både kalla och varma och allt var delikat. Denna kväll kom ankan som sista rätt. Man serverade två lådor med flortunna pannkakor en mörk sås, en mörk kryddstakt sås, stavar med purjolök och ank köttet i tunna skivor. Skinnet ska vara krispigt och det serverades i särskilda skålar. Man tog en pannkaka, la i lite purjolök, klickade på lite sås la i kött och skinn, rullade ihop och smakade. Det var sanslöst gott!
Till Pekingankan serverades ett brännvin som var många procent starkare än det vi har. Det var nog tur att det hälldes upp i små glas.”Gambej” betyder botten upp och så blev det.
En kväll stannade vi för vid Wangfujing, en matmarknad där man lagar Kinesiska snacks, i form av bläckfisk, skorpioner, spindlar, sjöhästar, oxlunga i smala remsor osv osv. Kineserna har en obegränsad fantasi att kunna tillaga ALLT. Tiden gav inte utrymme till att smaka men jag tror faktiskt att det mesta är gott om man väl klarar av att smaka. På den lilla kvartersrestaurangen som vi besökte två kvällar åt vi jättegott och billigt. Där fanns mycket att välja på. Om vi var ett gäng beställde vi varsin rätt och smakade av allt. Det blev kinesiska köttbullar, kaningryta, kyckling, oxkött m.m. och allt tillagat med kinesisk omsorg. Den sortens mat kan nog bara avnjutas i Kina.
Efter de två första dagarna var vi trötta och fötterna var ömma. Söndagen innan vi åkte till Kina drog jag på mig ett ryggskott som jag kämpade med och det fanns all anledning till att prova Kinesisk massage. Vi beställde tid för fot och helkroppsmassage men skulle innan passa på att fixa nya glasögon. ”David” följde med oss till en optiker. I det lilla utrymme där affären fanns mötte oss tre unga småväxta kinesiskor. Kvinnan som ”chef” var mycket seriös, kollade mina gamla glasögon och jag bestämde mig för att köpa ett extra par. Mats fick hjälp att välja bågar och med oss två, David och personalen var det helt fullt i det lilla utrymmet. Utbudet av bågar var stort och alla märkesbågar var representerade som perfekta plagiat. Synundersökningen var enligt den gamla modellen när man sätter in glas i ett slags glasögon. Undersökningstavlan var med enbart bokstaven E som var vänd åt olika håll – uppåt, nedåt, olika sidor osv. Vi beställde i alla fall våra glasögon och skulle få dom på tre dar.
Vi gick ut från flickorna hos Optikern och raka vägen till massagen där vi hade bokat kl 21.00. Flera unga kvinnor i mörka kostymer hälsade oss välkomna och visade oss till övre våningen. Två ungdomar satte fram fotbad för oss och började sköta våra fötter. Det var gudomligt skönt. Vi låg ner med knäna böjda och njöt. I 45 minuter masserades fötterna och man blev varmt dåsig. När fötterna var klara och det var dags för kroppen fick vi varsin blommig flanellpyjamas att sätta på. Sedan knådades hela kroppen nerifrån och upp. En värmefläkt bidrog till att det var skönt i rummet och allt var rent och fräscht. Under ca 1 ½ timma kunde vi slöa och njuta av behandlingen. Vi lämnade massörerna ca 22.30 med lätta steg, man hade nästan fått vingar och hela kroppen kändes så behaglig. Åker man till Kina måste man ta tillvara en sån här chans. Dom är duktiga och det kostar nästan inget, vi betalade 150 kr var!
Glasögonen hämtade vi som avtalat. Alla tre i personalen var där, vi pratade och skrattade med lite hjälp från ”David” och några engelska ord. Chefen tog fram våra glasögon, jag blev jättenöjd med mina som är ett strå vassare i den progressiva delen än mina gamla. Hon visade bestämt att vi inte fick fortsätta putsa glasen som tidigare, utan rörelsen skulle vara på ett visst sätt. I fodralet låg också en liten present i form av en pytteliten skruvmejsel med stjärnmejsel på ena sidan och vanlig på den andra. Hon gav oss sitt kort med -.mailadress och uppmanade oss att skriva om vi skulle få problem. Jag är helt säker på att skulle nåt inträffa med glasögonen och vi hör av oss till henne då får vi också hjälp, jag är helt övertygad.
Dagarna gick fort, programmet tog tillvara på tiden men mot slutet av vistelsen upptäckte jag att shoppingtiden inte varit tillräcklig. Trots att en skräddare levererat specialsytt och nya glasögon låg i sitt etui hade jag fortfarande saker på shoppinglistan som inte var inhandlade. Jag fick snabbt in turerna i att pruta första gången vi var på en marknad och jag lyckades ganska bra. Mitt kalligrafiset med penslar, bläck och stämpel med mitt namn kostade när jag prutat klart 30 yuan – ca 30 kr. Vi skrattade mycket under shoppingen, dom unga söta flickorna som var säljare hade glimten i ögat och tyckte att ”mama” var en alldeles för hård förhandlare. Dom vände sig ibland bedjande till Mats och menade…”hjälp oss…” skådespelandet var roligt! Under sista besöket på Yaxio – Yashow klädmarknad var det ett effektivt prutande, vi fick bra priser och det var jätteroligt. En av flickorna var intresserad av vårt språk och ville lära sig varje ord vi sa, Efter affärens avslutande när både säljare och köpare gjort ett bra deal blev det stora kramen innan vi skiljdes.
Det återstod därefter ett problem och det var att få plats med allt och det gick med ett nödrop! Med dubbla jackor på under tiden vi checkade in, lite hjälp från en kompis i gruppen och fickorna fulla med Kinesiskt godis till min kompis härhemma så kom vi igenom.
Väl hemma efter flygförseningen och tidsomställningen så längtar jag tillbaka till Beijing. Där finns mycket kvar jag vill se. Kina är lika stort som Europa med olika klimat och förutsättningar. Nu har jag fått blodad tand, jag har ett liv före Beijing och ett efter….