Till Reseberättelsen Kina 2009 

Länkar till tidigare års "Nyheter" hittar du längst ner på sidan

4 februari

Det har varit fullt upp hos oss därför har uppdateringen här på nyheter dröjt. I början av januari kastrerades Eros och Matte led hemska kval som alltid när det är operation på gång. Hans ena testikel kröp upp när han kom på operationsbordet så man fick plocka bort den genom att öppna buken. Med en bakgrund i vården och en natt-tjänst på en akutmottagning har jag inga problem att se blod eller skador men när det gäller mina katter är det annat och blir sjuk av oro och lider katastrofalt. Men Eros klarade sin operation galant. Han var oberörd av kragen som han hade till och från första dygnen men vartefter såret läkte behövde han den inte. Såret syddes med intra-cutana stygn som absorberas och läkte ihop på en vecka.

I slutet av månaden fick Tindra en liten blödning. Hon visade inga tecken på att må dåligt, blödningen upphörde men jag blev mycket orolig. Efter ett blodprov hos veterinären stod det klart att hon var riktigt sjuk med skyhögt LPK-värde. Normal värdet ligger kring 5 och Tindra hade 57! Risken fanns för blodförgiftning eller rupterad (sprucken) livmoder med en trolig bukhinneinflammation som följd. Det planerades för kastration dagen efter. Jag kände mig totalförvirrad då hon inte visade sjukdomstecken men förstod ändå allvaret i provsvaret. Under dagen när Tindra opererades var jag i samma kaotiska sinnesstämning som med Eros. Tårarna rann.....oron klöser i hjärtat och man väntar på telefonsamtalet som talar om att allt är ok. Till slut kom det och jag kunde andas ut. Den omtänksamma personalen på Ejra djurklinik tar verkligen hand om djuren (och även knasiga djurägare som mig :-)) och Tindra blev ordinerad intensivvårds-kost på burk som vi hade med hem. Under första timmarna sov hon i sin bur men visade sen att hon var hungrig och fick av specialmaten. Hon åt stora "skogsarbetar portioner" på kvällen och sa till på ett tydligt sätt under natten genom kroppsspråk och en stadig blick att det var dags för mat. Hon väntade tills jag lagd upp av hennes burk och åt med god aptit så redan nästa dag var hon ok. Kragen tyckte hon var förskräcklig men rörde inte såret så den fick vara. Även hennes sår var sytt så det inte fanns en sårkant, huden hade vikts in och var fantastiskt ihopsytt. Även Tindra fick smärtlindring i form av tabletter dom två första dygnen. Tidigare när jag gett tabletter har jag aldrig haft problem med någon katt men nu satte Tindra ett rekord. Aldrig har en katt i min närvaro spottat ut en tablett i en hög båge och landat en meter bort....dessutom två gånger! Med hjälp av en tablett införare svalde hon men med blickar som talade om övergrepp!

 En sak ska man tänka på när det handlar om katter och sjukdom, man ska aldrig tänka på ett allmäntillstånd hos en katt. Den är ett hemligt djur som kan dölja mycket och man kan inte lita på vad man ser hos den, helt andra saker kan härja utan att katten visar en gnutta.

Nu mår vi alla förträffligt. Kylan har slagit till med minus 33 i Östjämtland och minus 29 här men det är gnistrande vackra dagar med sol och vit snö. Det är fullt möjligt med uppfriskande promenader om man klär sig rätt och skyddar munnen. Den kalla luften vill gärna svida i luftvägarna annars.

Katterna sover....tittar på fåglar.....får pälsarna omskötta i den torra vinterluften och får god mat! Vi mår gott :-)

10 januari

Vardagen är tillbaka efter en skön och avkopplande jul. Pyntet inomhus brukar få pryda tills "Knut sopar julen ut" så julgranen lyser liksom stjärna och adventsstake. Det snöar och snöar.....problemen hopar sig var man ska skotta undan all snö. Vägarna är smala med höga vallar, gårdarna är inbyggda av jättestora snö-högar och vid vårt lilla fjällviste är vi på väg att bli helt insnöade. Man spår fortsatt snöande och altantakets snödriva är nu i höjd med fönstren och behöver nog skottas. Fågelhusets tak har flera dm snötäcke var och varannan dag men så är det när man bor i Jämtland. Östersund kallas Vinterstaden och gör skäl för sitt namn till 100%.

Katterna har fått en dos fjäll utsikt från husvagnen. Vi packade iväg oss med kassar och fem transportburar för att får lite skön omväxling. Större delen av tiden gick åt till att skotta men såklart stekte vi en kolbulle på elden och myste vid brasan också. Man avsätter alltid tid att må gott! När det är kväll är alla katterna på en armlängds avstånd och gillar att vara nära. Tiden är verkligen av hög kvalitet. Nu dröjer det tills nästa utflykt.

När jag haft ärenden ut på altanen har jag erbjudit mina fyrfota vänner att gå ut en stund men nu vänder alla i dörren. Eros var ute en minut sist men föredrar sommaren. För varje dag blir det ljusare och vårsolens strålar är inte alltför långt borta, tänk så skönt att vi passerat julen! Nu har vi allt det härliga framför oss.

24 december

Huset andas julefrid. Ingen stress och inga måsten har fått styra och nu är det julafton. En jul-lunch/middag blir en liten samlingspunkt annars finns inga planer för dagen. Katterna njuter av att få vara nära oss i vardagsrummet. I går kväll turades alla om att ligga i knä och få mycket gos när vi tillbringade tid framför tv:n. Det är lyx för dom att ha två knän att välja på i så många timmar. Missarna är så fina i pälsarna efter bad och noggrann kamning och doftar så gott. Fågelhuset är välfyllt, skatorna har varit tuffa mot småfåglarna men nu har jag fågelskrämmor uppsatta, vi får se om det funkar.

Vi önskar alla besökare en fin julafton! God Jul!

22 december

Idag är en viktig dag, vi är framme vid årets kortaste dag - nu vänder det.

Julgranen är på plats med allt nostalgiskt pynt som är samlat genom åren. Den skrynkliga ängeln är med liksom tandpetarstjärnorna som gjordes när en av barnen hade öroninflammation. En kristyrtomte, en piprensarstjärna med en liten ängel i mitten som trots dekorationen ser ut som en spindel (men ack så charmig), lyktan i glanspapper håller än men i år står den på en gren och många andra ihopknåpade julgransprydnader hänger i granen.

 Katterna var spända av förväntan när granen kläddes men inget har blivit rört, allt är fortfarande på plats och det förvånar mig.  Vår julkrubban är annorlunda och alldeles unik men återkommande i nästan exakt lika presentation varje år. Där står krubban med Josef och Maria, Jesusbarnet ligger förståss i krubban och de tre vise männen uppvaktar. Djuren finns i stallet precis som det ska vara men utanför krubban är det en skara av okända varelser. Där har alla samlats, några trätomtar resultat av koncentrerat arbete av små fingrar, några ulliga tomtar som gömmer sig i långa kappor, grova klumpiga keramikfigurer (som är hotfullt lika underjordiska väsen) djur av olika slag, några köpta, vackra spelande porslinsänglar - alla vingar är inte på plats -  och alla hör dom till krubban! Den var en gång en gåva till en fyraårig liten flicka från hennes mormor och har sedan blivit en tradition där samlingen utanför växt för varje år när det tillverkats nåt nytt. Det startade alltså för 27 år sedan, vi får se om den flyttar eller blir kvar.

När det passar får missarna gå ut och lufta sig en stund. Eros är pigg på att springa ut, han var förvånad när han kände snö för första gången....han skakade tassen gång på gång :) men vande sig snabbt. Fågelskådningen har startat, skatorna har stökat förfärligt men småfåglarna har ändå vågat sig fram. Några Domherrar har smakat på det som bjuds och vi ser fram emot många besökare. Vi njuter av ett lugn och tar nu dan som den kommer.

13 december

Luciafirandet är förknippat med värme och ljus och är en verkligt trevlig tradition som vi har. Här har vi myst med lussebulle och tindrande ljus och självklart med katt i knäet! Tindra har känt sig manad och varit mattes kompis hela morgonen, resten av gänget kollar nog fågelhuset och det som händer där.

Tiden rusar iväg, snart är det jul. Vi tar det lugnt! Allt handlar nu om att konsumera, både i form av saker som man kanske inte behöver och mat. Reklam som överöser oss ska skapar behov genom smarta formuleringar och en metodisk matning, gång på gång!

Visst är det jätteroligt att laga mat och att äta god mat men när det närmar sig jul avtar aptiten. Nu väljer vi det allra bästa och alldeles lagom mycket. Det är definitivt slut på allt som ska ut och in i kylskåpet i dagar. Erikshjälpen ska få ett bidrag, flickorna i Afghanistan ska få ett bidrag och Utan Gränser ska få ett.....vi lever i ett överflöd som vi knappt uppskattar och andra har så lite.......

1 december

Faktiskt så känns det som om första advent kom som en överraskning. Hösten har varit så mild och skön att man inte kopplat på vinterkänslan riktigt, ett tunt lager snö och is täcker marken nu sen igår. Det tidigare snötäcket på några cm tinade bort omgående. ,

Adventstiden med allt vad den innebär är här. Själv plockar jag bort stressen, måsten och det som inte tillför mig eller mina närmaste något. Det finns många saker man inte kan påverka som kan göra tillvaron tung ibland men gör man sitt bästa har man gjort det som är möjligt.

Julbad för katterna står på programmet liksom pepparkaksbak och ett ihopknådande av vackra Lussebullar. Det ska också gräddas Rullrån som är en smulig och delikat läckerhet. Av någon oföklarlig anledning är det jättekul att stå i oset och bränna fingrarna när man ska rulla ihop varje rån. Nog är man mysko i melonen!

20 november

Vintern dröjer. Vi har haft vackra dagar och eftermiddagskaffet avnjuts ofta på altanen i det soliga hörnet. Katterna får naturligtvis vara ute dom dagar som är fina. Nu är dom lite petiga på temperaturen, är det för kyligt smyger dom in men matte sitter kvar väl påpälsad.

Storsjökatten har ordnat en föreläsningshelg i två dagar som avslutades idag. Dagarna har verkligen varit intressanta och roliga med många infallsvinklar och mängder av tankeställare. Aktivitetskommitten har gjort ett suveränt jobb i att ordna högt kompetenta föreläsare med mycket givande ämnen. Det har presenterats massor med intressanta fakta och nya kunskaper trängs i huvudknoppen, det tar nog några dar innan bitarna fallit på plats. Ämnena har varit:

"Kattens munhåla - vad finns däri, vilka problem kan uppstå och vad gör man åt dem?"

"Artroskatter - finns det?"

"Människans fåfänga - raskatternas förfall"

"Info om FIP, FIV och FeLV"

"Katten - rovdjuret från öknen, ett fördrag om näringslära för katt".

"Avel och genetisk variation, betraktelser med utgångspunkt från Européns situation i Norden"

Diskussionerna blev ett forum för utbyte av erfarenheter blandat med alla nya infallsvinklar som föreläsarna gett. Inom Storsjökatten finns ett enormt kunnande och det är en fröjd att få ta del av tips och erfarenheter. Det arbete som görs inom SÖK är framåtdrivande och är en inspirationskälla för alla som är kattintresserade. Är man dessutom uppfödare är en sån här helg särskilt värdefull.

Ett ämne som engagerar mig särskilt är det Patric Ragnarsons höll föredrag om: "Människans fåfänga - raskatternas förfall" och nu brinner jag ännu mera för att sätta ner foten när det gäller extremavel. Vi har tagit på oss en rätten att mixtra med defekter och ansvarslöst se ett utseende som det primära med sjukdomstillstånd och lidanden hos djuret som följd, allt för att tillfredställa oss själva (och utställningsdomare).  Jag kommer att jobba vidare för det jag tror på. När man träffas kattägare och uppfödare och pratar märker man att det finns ett starkt motstånd mot det extrema och tillsammans kan man säkert åstadkomma en förändring.  Vi måste bromsa utvecklingen och prioritera djurets väl! VI MÅSTE.....!

1 november

Hösten har varit fin med vackra dagar och vintern blir kortare ju längre vi kan njuta av hösten. Trädgårdslandet är i ordning för vintern och även kanterna är uppgrävda. Det var möjligt att skörda sallad för två veckor sedan och resterna av den står kvar men det gör inget. Allt det som hör till altanen och sommarlivet är inpackat för vinterförvaring men ett litet bord och två stolar står i solhörnet där man fortfarande kan mysa med eftermiddagskaffet. När vädret tillåter är vi ute och katterna visar med sitt glada kropps språk att det är det bästa som finns! Som jag planerade så togs den gamla häcken bort (fy för bladmögel och taggar) och trots några veckors tufft väder kom nya häckplantor i jorden. Där är lerigt med öppen jord liksom överallt där växterna inte längre täcker jorden så katternas tassar kan vara tuffa att rengöra efteråt men det sköter katterna så bra själva, jag tar hand om golven :-) Vad gör man inte för att njuta av senhösten!

Vintern är förberedd även i husvagnen. Katterna har varit med och myst där två vändor och allt fungerar förträffligt. Eros anpassade sig direkt, hittade både mat och toa omgående och har även kollat in alla skåp och lådor som öppnas. Den killen är nog en korsning mellan Iller och Katt för snabbare djur får man leta efter, dessutom undrar jag om han inte har nån sån där bokstavskombination....ADHD....DAMP eller nån annan kombination som ännu inte fått nåt namn ;-))

Sen kattungarna flyttade blev allt så lugnt och annorlunda att luften gick ur mig. Uppdateringen av Kattungesidan får vänta tills det känns rätt. Än så länge får allt om E och F kullarna vara kvar så man kan njuta av dom söta kattungebilderna. Allt har sin tid och än ska dom inte flyttas till Galleriet!

Vi lufsar på tillsammans katterna och jag. Dagarna går fort, snart är vi inne i Adventstiden och sedan rullar det på och jag ser faktiskt inte tiden så lång tills man kan börja med förberedelser inför sommaren. Vissa fröer börjar man med i januari, Pelargonerna ska fram osv osv.....en sak är säker, det är i alla fall skönt med årstider.

11 oktober

Ett halvår som enbart handlat om kattungarna är passerat. I våras planerade jag snabbt parning, det blev resa för katterna för att åka på en liten kärlekssemester till Qing och Lena fick träffa mina honor. Sedan följde dräktighet och den mysiga tid man delar med honorna. För första gången var båda dräktiga samtidigt så det var extra spännande. Kattfödslarna var perfekt tajmade då Tindra födde på morgonen och Belizza på eftermiddagen. Det är jobbigt med nattvak och det slapp jag helt. Tiden med en kull i varsitt rum men med dörrarna öppna efter första dygnen var lugn och mysig, precis som det ska vara. Alla bebisarna var friska, mammorna skötte sig perfekt och min uppgift var att kolla ungarnas viktuppgång och se till att mammorna fick extra mat i lådan. Ungarna fick flytta upp i sina lekhagar och vips hade hela hemmet förvandlats till ett katt-dagis men det går inte att ha 11 katter i en lägenhet utan att det märks! När tiden var mogen togs hagarna bort och det blev fritt fram att leka i vardagsrummet...det blev busigt...rörigt...vilt...och enormt roligt. Morronkaffet blev ofta en rolig stund med skratt åt alla galenskaper småttingarna roade med. När sen det är dags för annonsering och förberedelse för flytt kommer fjärilarna som sätter sig i magen. Det är en period som är svår. Det blir en konflikt mellan känslor och sunt förnuft och jag är inte förnuftig i alla lägen - känslorna är ofta starkare men det är  nog mänskligt. Alla ungarna har fått flytta till nya fina hem och ägare som kan uppskatta sina nya små vänner till fullo. Alla har skrivit och skickat bilder för att rapportera hur omställningen gått och dom här tuffingarna har klarat av flytt till ny miljö alldeles utmärkt.

Elvina fick åka bil i 6 timmar, sedan tåg för att komma hem till Linnea och Majd i Lund. Där får hon vara dras luddbebis och göra Majd sällskap vid skrivbordet under tiden han jobbar! 

Figaro åkte bil med Jennie och Harrieth för att komma hem till Funäsdalen och Ådi - Birmatjejen som väntade. Hos Harrieth får Figaro bo på fäbodvallen när det är sommar!

Fabian och Fiona åkte med Carina till Sundsvall, tack Carina för att dom fick flytta tillsammans! Hos Carina kommer en stor familj att ta hand om kissarna och det blir säkert härligt att få vara i "stugan" på helgerna.

Enya flyttade till Hanne och blev norsk medborgare, där blir hon ompysslad efter konstens alla regler och säkert en "Prinsessa på ärten"....  med kompisar och familj som bryr sig om Hannes älskling. Enya får säkert följa med överallt dit Hanne ska och är kanske koppeltränad nu.

Estelle flyttade till Patric på Frösön som är en del av Östersund. Där väntade Tage - en Neva Masquerade som behövde en kattkompis. I huset finns även tre hundar men det är inget att ha som lek-kompis om man är katt därför behövde Tage få nån som livar upp dagarna. Som en tuff Agoros-kisse satt Estelle på köksbordet nåt dygn för att kolla in Pointrarna och Cockerspanieln sedan accepterade hon sina djurkompisar och har blivit den lekkamrat som Tage behövde.

Eros nästlade sig in i mitt hjärta tidigt. Det var något särskilt med honom. Han blev tingad av en bra person och jag kände att det var helt rätt men av någon oförklarlig anledning försvann köparen helt och gick inte att få kontakt med. Något tragiskt kan ha hänt men jag hoppas verkligen att allt är ok med Jennifer. Det var nog ödet som bestämde att Eros skulle vara kvar hos oss och nu är han Benitos lek-kamrat. För några dagar sedan var det bad och igår var pälsen så fin på båda. Vi hade här en fantastisk höstdag och naturligtvis erbjöd jag öppen dörr för katterna ut till altanen. Visst....jag planterade nya häckplantor häromdagen och hela rabatten har öppen jord.....så det var inte överraskande då jag såg hur katterna såg ut när vi avslutade för att gå in. Hmm...det tog en bra stund för dom små herrarna att tvätta sig för det fick dom göra själva! :-)) Idag blir det nog utelek igen....man måste ha lite kul också inte bara gå och vara vacker...!

27 september

Nytt älgkött hanterades under lördagen. Katterna stod på kö för att smaka och Eros var ivrig milt sagt! Hans vanliga tillstånd är att snusa sig fram och lokalisera var det finns nåt ätbart, hittar han nåt är han som en dammsugare....allt försvinner. Denna gången med smaskigt kött i faggorna var han extra svår att hålla ifrån köttklunsarna. När köttet transporteras ligger det i plastbackar och en stod kvar på golvet med bara en plastsäck i botten med den blodiga vätska som blir kvar. Eros vädrade och kände nog att det luktade smaskens för han beslutade att hoppa i backen, blixtsnabbt lyfte jag upp honom men han var lika snabb tillbaka och fullständigt plaskade ner i blodvattnet. Det var säkert ett skön känsla för honom men en förskräcklig syn när en vit kattunge ser ut som en vampyr, benen helt indränkta, nos och bröst likaså och allt dröp av blodröd vätska....den plaskvåta älsklingen åkte in i handfatet där han blev avsköljd och hastigt torkad. Medvetet fuskade jag lite, tänkte att han kunde hålla sig sysselsatt en stund och mycket riktigt så tvättade han sig omsorgsfullt och länge och sällan har väl en tvätt smakat så gott!

21 september

Det har varit en hektisk period med att packa åt flyttande kattungar med förberedelser som hör till. Samtidigt är hösten en period när man som Ekorren ska fylla förråd och hamstra inför vintern. Älgjakten inleder september och vi packade ihop oss... fyra vuxna katter och fem kattungar för att resa iväg och ta hand om älgkött. Jag anade att det skulle vara en utmaning att hålla blodtörstiga kattdjur på avstånd från kött med så lockande dofter men otroligt nog så gick allt bättre än förväntat. Katterna fick smaka det goda köttet och sov sedan gott under tiden vi jobbade. Nu finns härlig specialfärs i frysen bara avsedd för husets katter.

Eros fick för första gången vara ute igår i det vackra vädret. Det var spännande och alldeles nytt. Han snusade på vinden och undrade vad det var som kändes, han tittade på bladen som rörde sig och fick också jaga både humla och fluga. Det blir en fin dag även idag och nya äventyr väntar ute. Idag kanske Estelle avstår från skönhetssömnen som hindrade henne igår att göra Eros sällskap och dom kan tillsammans utforska en ny liten värld på altanen.

6 september

Fem kattungar bor kvar. Elvina flyttade till Skåne och var så nöjd i Linneas famn. Efter att jag överlämnat henne rann tårarna men jag var glad. Man kan inte vara annat när en älskad liten kattunge som man hjälpt till världen får komma till ett hundraprocentigt bra hem. Nya hem är på gång men rapporterar mera när det är klart. Tidigare kullar har alla flyttat vid 12 veckors ålder (med nåt undantag) så det är bonus att ha ungarna kvar några veckor till. När man iakttar en kattunge ur åldersperspektiv ser man att den mognar först vid ca 12 veckors ålder och följande veckor formas personligheten ytterligare och man förstår hur viktigt det är att kattungen får den här tiden.

Ungarna har tagit hela lägenheten i besittning och har en stor yta att röra sig på. Dom är livliga och glada men vilar också ibland (puh...tack och lov). I natt kom dom på att Mattes säng är störtmysig och fem vita nystan har sovit hos mig plus två vuxna katter. Tindra har lämnat vardagsrummet där hon bott i flera månader för att passa ungarna och börjar mentalt att lämna dom. Benito tycker det är kul att ha "röj" runtomkring sig och är gärna med i leken. Han är rolig som har leklusten kvar!

Allt var lugnt och gosigt i sängen fram till klockan 4 då alla lurviga tyckte att det var morgon. Det började med ett spinnande här och där i olika tongångar, därefter började dom så smått att gnabbas och brottas sen hoppade dom upp och drog igång "devet" när man rusar och jagar...från altandörr...över sängen....mot hallen....med sladd-vändning vid toadörren och tillbaka över sängen! "Gäsp"...vem kan sova då? Med hjälp av starkt kaffe är Matte vaken om än fortfarande trött, det är tyst i huset -  katterna sover - trötta efter morgonens roliga lekar! Troligtvis kommer det att upprepas, självklart är trollen välkomna till Mattes säng i natt igen.

21 augusti

Så kom dagen när första kattungen skulle flytta. Det är med blandade känslor man packar åt sin lilla älskling. Gråten stockar sig gärna i halsen men samtidigt är det så roligt att få lämna ifrån sig en så fin liten varelse, en krabat som man vet är frisk och mentalt så härlig som en kattunge nånsin kan vara. Harrieth hämtade sin kille och gamla matte är hundraprocentigt övertygad om att bättre hem har han inte kunna få. Under hemresan låg han lugnt och tryggt i sin transportbur, ibland kan saknaden efter kompisarna göra kattungen ledsen på resan men oftast går det bra. Nu väntar jag spänt på att höra hur det går med Figaros tjejkompis för därhemma väntade en Birmaflicka bara en aning äldre än honom så nu blir det röj!  Figaro får lov att lära sig ett helt nytt språk också....Härjedalska! Men kanske hans tjejkompis kan agera som tolk! :-))

16 augusti

Sommaren lider mot sitt slut och hösten tar vid. Fortfarande är det varmt och skönt så vi har många dagar framför oss då vi kan var ute och må gott innan kylan kommer. Benito och Belizza bor nästan ute och står framför dörren direkt på morgonen, den står sedan öppen och dom går ut och in som dom önskar.

Kattungarna som varit mitt roliga sällskap i tre månader är stora nog att flytta till nya hem. Det är en konstig känsla men helt i sin ordning. Köparna som väntar erbjuder de bästa hem för kattungarna så jag vet att det kommer att bli perfekta kombinationer! Ungarna kommer att ge sina nya ägare så mycket tillgivenhet och roliga stunder och jag är glad att kunna dela med mig av kattungar som är så fina på alla sätt.

   Man märker nu tydligt att ungarnas nyfikenhet behöver få utlopp och ett vardagsrum med begränsade lekmöjligheter inte är tillräckligt längre. Troligtvis öppnar jag för resten av lägenheten så dom får gå på upptäcktsfärd och trappträning.

. I morgon är det dags för vaccination nr 2 och besiktning för några. Det är skönt att inte alla flyttar samtidigt, då får jag suga på karamellen ett tag till. Idag är det bad igen, nu ska vi träna på nya saker och bad i ny miljö. Att få se nya saker är populärt och spännande, vi ska ta god tid på oss och utforska många saker :-))

31 juli

Agoros 7 underbara kattungar är nu drygt 9 veckor gamla. Besöket hos veterinären gick över förväntan. Chipmärkningen känns alltid lite motig, man vill inte göra illa en liten kattunge och sprutspetsen är grov men nu gick allt lugnt och stilla utan stress och det var knappt ungarna reagerade. Vaccinationen skedde helt obemärkt. Naturligtvis ville personalen gosa med ungarna, det var få patienter så det fanns tid och Fiona somnade i veterinärassistentens famn. Alla finner sig väl tillrätta i nya miljöer när dom väl fått spana in och registrera det som är okänt.

Kullarna har utvecklats och man ser personligheterna med allt större tydlighet. Självförtroendet är på topp och nu gäller det att öka farten i lekarna med sladd i kurvorna och vinna brottningsmatcherna. Det piper ofta i "slagsmålen", då får Matte stänga av öronen för det ingår som ett led i den sociala träningen för kattungen. Mamma Tindra och Mamma Belizza vet om reglerna och reagerar inte. Belizza blir ofta attackerad av Figaro som kastar sig över mamma, hon fattar vinken och brottas gärna med sin kattpojke. Hon leker gärna med ungarna när hon blir inbjuden. :-))

När ungarna är som piggast på förmiddagen är det cirkus! Som åskådare skrattar man gott åt hur en försöker göra sig hotfull med öronen bakåt, ryggen krökt och svansen i uppburrat skick. När den dessutom hoppar både på tvären, högt upp i luften och sedan med full speed drar iväg runt rummet då skrattar man gott! Idag har alla dragit runt på samma sätt, det har slamrat, trummat av 28 små ben och klirrat i matfaten. Ibland är farten så hög att nån är tvungen att öppna munnen och vädra som en hund, då är gasen i botten. *L* Efter cirkusuppvisningen blir man hungrig och då smakar köttfärsen smaskens. När faten är på gång vet ungarna vad det handlar om och då är Matte populär! Allt blir tyst, man hör hur dom smaskar och äter med god aptit. När maten är avklarad följer tvätten och dom små sitter omsorgfullt och tvättar sig som dom blivit lärda av sina duktiga mammor. Sen finns ingen ork kvar. Man ramlar ihop i en hög och behöver vila. Turbulensen byts till ett absolut lugn. Det är rofyllt att se en katt som sover, att se på 7 kattungar är som balsam för själen.

17 juli

Lekhagarna är nu ett minne blott. Efter att Fabian klängt sig över och därefter Estelle monterades väggarna ner och en stor yta erbjuds nu för lekar. Ungarna snusade runt och lärde sig hitta omgående. Mammorna var på sin vakt, Misha hade inte tillträde utan "morrades" ut under tiden att alla bitar föll på plats och det blev överskådligt igen för framförallt Tindra som är "Bossen". När det invanda helt plötsligt förändras och bebisarna springer huller om buller måste Mamma Katt få tid att vänja sig. Nu har det gått några dar och allt fungerar jättebra med två kullar i samma rum. Dom diar ibland men inte ofta. Tänk att tiden går så fort! Den mest intensiva lektiden är på morgonen då jag möts av rusande små troll i vardagsrummet. Man blir sittande länge för att titta på showen kan jag försäkra! :-)) Nu är det dags för bad nr 3. Alla har hittills varit lugna och obekymrade för både schamponering och hårfön. Dom är alla så mysiga att pyssla med, gosiga i famnen, orädda och bedårande att titta på! Man får ta till sig allt och njuta av varje dag!

12 juli

Det är fullt röj i lekhagarna! Mammorna ligger på sina små klösträd med liggavsats och håller koll så gott det går. Ungarna rusar, leker och brottas, det är full fart. Matfaten blir renslickade omgående, det är köttfärs till lunch och gräddfil till kvällsmat. Nu ska det introduceras andra smakbitar. För att det inte skulle bli långtråkigt fick alla några nya leksaker igår. Några små möss hade pingla inuti, någon prasslade och några leksaker var fantasifigurer med fjädrar. Nya leksaker...Yippie! Ungarna kastade sig över sina villebråd, sparkade med sina små ben, höll fast med framtassarna och bet frenetiskt...med dödande bett! *L* Det blev fart i hagarna och jakten pågick länge. Antagligen får matte förnya med några fräscha roliga möss från djuraffären, många blev nog "dödade" igår eller tar slut idag.

Det lilla klösträdet med avsatsen som mamma katt använt har stått vid kanten i lekhagen. För en timma sedan var den första ungen uppe och satt bredvid sin mamma! Den har nu fått en annan placering mitt i hagen för att eliminera rymningsrisken. Beräkningen är att lekhagarna ska vara kullarnas område i några veckor till. Dom behöver växa till sig ytterligare för att klara en stor yta. Mammorna behöver också klara att se sina ungar tillsammans med den andra kullen utan att ha full koll, det blir spännande att se hur dom fungerar i den situationen.

Dom vackra sommardagarna vi haft har erbjudit katterna sköna dagar i grönskan ute. Benito ropar högt av glädje när jag öppnar dörren och då kommer dom andra katterna. Benito har ännu inte gett upp kampen att kunna rymma en sväng. Han fortsätter träget och klättra så långt det går och gråter högljutt när han inte får tag med klorna utan halkar neråt. Belåtet ser jag på och är nöjd att jag än så länge överlistat honom. Än så länge....men vem vet...?

6 juli

Varje ny kull har gett mig mängder av nya kunskaper och även nya utmaningar. Tack och lov så känns inget som upprepning utan blir ett nytt äventyr även om mycket känns bekant. Ungarna är olika individer och det märks från starten. Det är en otrolig känsla att se hur dom skiljer sig från varandra i både utseende och karaktär, den egna personligheten blir allt starkare.

Könet bestämmer jag så tidigt det går. Man ser ett litet hål eller en liten springa, ett avstånd mellan analöppningen och den genitala delen som är kort eller något längre. Under det lilla hålet ska finnas en påse av hud där två testiklar ska hamna. Det låter lätt som en plätt och jag har varit helt säker alla gånger - men fått ändra mig några vändor. Det är med förvåning jag fått inse att min bedömning inte varit rätt och en pojke blir en flicka eller tvärtom. Men handlar det inte om större misstag tar jag det med humor, "Även solen har sina fläckar" heter det och kanske är det lång erfarenhet som fattas!? Kattungarna är vackra, pigga och redan så tillgivna att ett sånt här misstag inte känns särskilt kännbart. Dom leker för fulla segel i sina lekhagar, maten tar slut på nolltid och alla har fått en god start i livet. Kullarna och deras mammor utstrålar all harmoni man kan önska sig! Kanske finns någon läsare som gärna skulle vilja vara i mitt ställe när jag ligger på knä med tussarna omkring mig, nyfikna och glada över mattes gosande. Jag kan ta upp en unge i famnen och snusa i den mjuka pälsen, känna den lilla kroppen i mina händer och se ett par ögon som med tillit har sin framtid som mitt ansvar. Det är stort och det är fantastiskt!

3 juli

Dagarna går fort och det är full fart i lekhagarna. Att vara kattfotograf är alltid ett äventyr och kräver en stor dos tålamod då kattungarna inte alls är motiverade att stå stilla. Nu finns bilderna att beskåda genom länk på kattungesidan och alla ungarna är ljuvliga var och en på sitt sätt! Dom flesta ungarna äter både torrfoder och köttfärs. Några är tveksamma men är på god väg att acceptera annat än mammas mat. Belizza har varit igång med första löpet efter födseln, lite för tidigt tycker jag men naturen talar sitt språk, där kan vi inte påverka något. Man får vara glad att ungarna är stora för hon tänker mera på romantik nu än sina små. För varje kull som föds här lär jag mig nya saker....ibland måste saker upprepas för att landa som en kunskap. Det ska jag berätta mera om. :-))

24 juni

Tindras och Belizzas kattkullar har fått flytta in i sina nya lekhagar. Det blev stor yta att röra sig på och mammorna är så nöjda att kunna sträcka ut sig utan att det blir trångt. Allt är förståss nytt nu första dygnet men dom bekantar sig fort och ser att det finns mycket att upptäcka. Fabian och Figaro är största killarna, stadiga i benen och redan god balans, dom andra tränar och äter duktigt för att komma i samma viktklass. Alla har börjat smaka fast mat, det är inte helt lätt att ge smakprov för tänderna är sylvassa. Majspuren som just nu är nybörjarmaten är en delikatess för kattmammorna och jag får vara snabb för att hinna innan dom ätit upp ungarnas mat.

Tindra och Belizza hälsar på i varandras lekhagar, dom blev först lockade av mat-doften men tyckte sen att det var kul att snusa på dom andra ungarna. Grannsämjan verkar vara god, man tittar in hos varandra. :-))

Nu ska vi fira Midsommar! Det är för få plusgrader - 8 för att vara exakt - men vi Jämtar är vana. Nog ska jag plocka blommor och njuta av sillen ändå. Det är ljust, det gror i mitt trädgårdsland och både dunjacka och regnställ finns inom räckhåll!

Glad Midsommar!

14 juni

Småttingarna har redan blivit tre veckor. Alla har ökat stadigt i vikt och blivit både runda och starka. Belizzas två Sumo-brottare älskar att äta och ligger som två knubbsälar vid matbordet. "Lillasyster" försvarar sin plats med vassa armbågar och tar den plats hon behöver. Kan väl erkänna att jag haft extra koll på hur Fabian och Figaro tagit för sig och gett Fiona extra support med att få äta när tungviktarna sovit. E-kullen ger mig huvudbry! Alla fyra har nästan samma färg, ingen skiljer sig från den andra på nåt synligt sätt så hur ska jag kunna skilja dom åt? Nagellacket sitter inte längre på dom små klorna, ungarna är alldeles för livliga redan. Det blir nog ett klipp i pälsen och jag har en plan! Det återstår att se om det fungerar.

Kattmammorna med kullar fick igår flytta från sina egna rum till vardagsrummet. Dom har fortfarande sina bolådor. Tindra fick känna sig för några timmar i lådan med sin kull innan Belizzas bolåda sattes ner en meter från Tindras. Först blev Tindra översvallande av moderskänslor och skulle ta hand om F-kullen också och hoppade ner i F-kullens låda. Belizza som satt i lådan såg förvånad ut men reagerade inte. Tindra lyftes tillbaka till sina bebisar men upprepade sitt beteende några gånger. Hon kände att det fanns små där som behövde omsorg och ansåg nog inte att Belizza var tillräcklig. *L* Efter några minuters tillbakaflyttande och en stund i famnen stannade hon hos sina bebisar och lämnade över till sin dotter Belizza, sedan har allt varit helt lugnt. Kattmammorna sköter sina ungar som förut och sträcker ut sig för vila på golvet utanför bolådorna nästan intill varandra. Misha är glad som fått sällskap igen på övervåningen. Alla mår förträffligt och nästa steg är lekhagar som ska monteras men det ligger en vecka bort i planeringen. Vi fortsätter att gosa så länge....!

6 juni

Nu kan vi börja njuta av sommaren på allvar. Kryddväxterna flyttas fortfarande ut och in men snart blir det frostsäkert. Altanen är  uterummet som vi älskar och den har blivit i ordningställd nästan helt. Ettårsplantorna ska förståss ner i urnor men det blir någon av dagarna framöver. En storm häromdan blåste omkull krukor och det var osäkert om lilla plastväxthuset skulle stå kvar men allt gick bra. Rabatterna blommar och trots att jag hårdhänt delade perennerna i höstas så är det i behov av samma behandling igen. Men det är roligt. Ett ogräs gör mig heller inget. När lusten kommer gräver man bort det man har lust till. Katterna älskar också växtligheten! Där kan man smyga runt, gömma sig eller jaga kryp. Benito har tappert försökt att rymma men nu får han ge upp. Mattes listighet har satt stopp för hans utflykter. Men skam den som ger sig, han försöker ändå på olika platser och gnyr besviket när klorna inte fäster.

Kattungarna växer för varje dag. Mammorna tar sig en utestund ibland när ungarna sover. Klart man måste få röra på sig fastän man har "småbarn" :-) Belizzas pojkar öppnade ögonen igår. Det är en förunderlig känsla att få se in i dom mörka ögonen och möta en blick som förvånat ser omvärlden som något helt nytt. Jag har en känsla av att en unge som just öppnat sina ögon är otroligt lugn. Den ser avspänt och studerande på omvärlden och verkar trivas när man tar upp den. Nu väntar dom här ögonblicken med dom andra ungarna. Planering för lekhagar till kullarna pågår. Tiden går fort och snart ska dom flytta från sina bolådor till större yta men inte än, dom får allt ligga lugnt hos mamma i bolådan några veckor till.

2 juni

Kattungarna är nu en vecka gamla. Den första levnadsveckan har varit lugn, mammorna har skött sina kullar med omsorg och det har varit nästan helt tyst från bolådorna. När någon unge gett ifrån sig ett pip har genast mamman kollat rumpan om det varit dags för toalettbestyr eller om ungen varit hungrig. Det är mamman som genom sitt tvättande framkallar att den kissar och bajsar, därför är också bolådan ren. Det enda som man får plocka bort är den skrumpna navelsträngen. Man ser att ögonspringorna börjar öppna sig så vilken dag som helst får jag se dom underbara blå ögonen.

Ungarna växer så det knakar! Belizzas bebisar är runda, knubbiga små brottare och Tindras ungar är inte långt efter. Det är fantastiskt att ha två kullar att pyssla om, mammorna är gudomliga katter och har en klockren instinkt så vårt samarbete fungerar utmärkt och är sååå roligt! :-))

28 maj

Tindras och Belizzas ungar föddes 25 maj och är nu inne på sitt tredje levnadsdygn. Tindra startade dagen och födde sin kull från morgonen. Hon "pratade" intensivt med mig på eftermiddagen före med skarp blick och "stora bokstäver". Det var tecken på att hon började förbereda sig. Vi var tillsammans hela natten, hon var ganska lugn och jag trodde emellanåt att hon lurade mig. När hon sen satt i mitt knä på morgonen och började krysta då stod det klart att kattungefödsel var på gång. Vi fick brådis och hon födde sedan sina ungar med ca 10 minuters mellanrum förutom mellan "Trean" och "Fyran" då hon vilade en extra stund.

Belizza visade inte något särskilt men jag höll ögonen på henne förståss. När jag hjälpte Tindra var jag spänd om Belizza skulle börja föda. Det har varit en tanke som inte varit så lockande under tiden vi väntat på kullarna. Att hjälpa två honor samtidigt kan vara svårt men jag hade en reservplan och hade det blivit så har det nog löst sig. På eftermiddagen satte sig Belizza i ett hörn där hon aldrig brukar vara. Då förstod jag att det var hennes tur. Två meter ifrån henne satt jag med datorn i knäet och plötsligt när jag tittade till henne så krystade hon, det blev bråttom igen! Vi stannade i vardagsrummet där hon födde  sin förra kull också. Misha kom och var nyfiken men blev som manfolket förr i världen bortschasad av den blivande modern. Han försvann som en avlöning! Hon fick stora bebisar och vilade ca en halvtimma mellan varje, gjorde ett längre uppehåll mellan "Tvåan" och "Trean". Den andra ungen kom med rumpan först och var dessutom en riktig Sumo-brottare så då hade lilla Belizza det kämpigt en stund.

Det är fascinerande att se hur instinkten styr och en upplevelse att få vara så nära. När ungarna kommit ut och jag hållit i ungen som fortfarande är fast i navelsträngen har kattmammorna direkt börjat tvätta ungen. Den sträva tungan och den bestämda tvättningen får cirkulationen att komma igång så det är livsnödvändigt. Efter födseln tar alla det lugnt en stund, mamman värmer sina bebisar med sin kropp (jag tar hjälp av en värmedyna under lådan tills ungarna torkat) sen börjar jakten på den perfekta spenen. Dom nyfödda ungarna kravlar frenetiskt runt på mammas mage och vill hitta just "sin" favoritspene. Ganska omgående fäktar och försvarar dom "sin" mot syskonens attacker. Det är tur att ögonen är täckta - det är nog naturens preventiva åtgärd annars skulle dom långa klorna skada.

Bebisarna är fortfarande bräckliga, första dygnen är en känslig tid så vi gör allt vi kan för att småttingarna ska växa sig starka. Mammorna får omvårdnad med extra mat i bolådan, hjälp med päls och renlighet och jag ser till att alla bebisar äter och går upp i vikt. Just nu är allt bra, vi tar det lugnt och gosar med varsam hand. :-))

18 maj

Iskalla fjällvindar pinar de nyutspruckna löven och det är inte inbjudande alls idag att vara amatörträdgårdsmästare men tack vare att sommaren kommit så tidigt blommar det i rabatten. Ja faktiskt så är sommaren här enligt meteorologerna. När medeltemperaturen varit över +10 i fem dygn i sträck så är det sommar. Såhär tidig sommar vill jag alltid ha! Det förlänger den goa känslan. Det är en galen period fram till i början på juni då "järnnätterna" passerat med att bära växter ut och in. Lilla plastväxthuset står på plats och kryddörterna har varit ute en dag. Pelargonerna står inte ute nattetid ännu då jag inte hunnit härda dom men om några dar får dom bo ute och ta till sig allt ljus. Fröer ska fördrivas, trädgårdslandet förkultiveras och nästa vecka ska jag så. Det är ett plockande och pysslande men sååå roligt! Att få hålla på med jorden och växtlighet är för mig livskvalitet.

Det viktigaste av allt är i alla fall missarna. Tindra och Belizza mår gott. Trots stora magar är dom starka och kan lätt hoppa upp på ett bord, nåt som förvånar mig. Tindra söker sig till mig mera än vanligt och vill vara nära. Belizza sover hos mig och är annars ytterst uppmärksam på om jag rör mig mot köket.....mat tänker hon! *L* Den katten har en enorm aptit. Hon får köttfärsröra som hon ofta delar med brorsan. Det får alla kattungar här och det har fått följa med som en uppskattad rätt när det ska bjudas på godis. Kött är grundfödan för en katt så köttfärsen är bättre än all burkmat, man får mycket näring för pengarna.

Vi rustar oss för födslar. Nya fällar till bolådorna är inköpta. Nu ska dom tvättas och allt ska plockas i ordning. Märkningen....har rött nagellack....behöver en färg till..... Två kullar ska märkas och dom får ha varsin färg. Sen får jag grunna på en annan märkning, när ungarna börjar röra sig sitter inte lacket kvar på klorna och jag har tidigare önskat att ha ytterligare en metod. Tips tas emot!

Det är spännande och jätteroligt att vänta kullar. Mina fina honor är så tillfreds med allt, dom utstrålar harmoni och sprider verkligen känslan. Vi ska hjälpas åt när det är dags och litar på att naturen är på vår sida.

11 maj

Katterna är starka individer med stor integritet. Kanske är det just dom egenskaperna som gör att jag älskar min hobby, att föda upp Chinchilla perser i liten skala och att leva med min lilla kattfamilj.

Katten låter ingen inkräkta på sitt revir utan protest, med tydliga signaler visar den var gränsen går och sedan är lugnet förhoppningsvis återställt. Med sämja lever dom sina individuella liv vid sidan av varandra, dom har sina egna personligheter och med totalt självförtroende åtnjuter dom full respekt från övriga i gruppen. Hos katten finns en vacker stolthet som inte kommer från nåt annat än dess eget inre. Där behöver ingen slå sig för bröstet för prestationer, ingen behöver sträva efter lycka genom att nå berömmelse eller genom framgång få bekräftelse för sin egen duglighet. Katten har stor respekt för andra individer utan att därför ge avkall för sin egen vilja för den går inte att kuva....det vet varje kattägare. Människan är konstruerad på ett annat sätt och ibland går det överstyr och då blir beteendet torftigt, katten framstår då som mera intelligent.

I en hård värld ska man glädjas åt varandras framgång vänner emellan. Delad glädje är dubbel glädje. När saker inte går så bra som man önskar kan man dela sorg också, då kan det kännas lättare. Högmod är ingen väg till harmoni med sig själv Tyvärr är det ett mått på vad framgång kan producera. Om behovet finns att genom berömmelse få bekräftelse från andra och därigenom känna sig lycklig och framgångsrik så är ekorrhjulet i gång. Man strävar vidare. Nånstans på vägen försvinner förståelsen att andra har samma rätt att gå sin väg på sitt vis med full respekt. Genom att sänka någon och därigenom höja sig själv är ett primitivt redskap men tyvärr användbart.

Tänk om vi kunde leva mera som katten! Gå runt och spinna och vara dom individer vi är med rätt att vara oss själva. Vi har alla så mycket att lära av varandra även av människor som tillhör "den andra flocken", den som vi normalt inte tillhör. "Duktigheten" är förödande som drivkraft, alltför många tråkiga konsekvenser följer efter och viktiga ingredienser blir lidande.

Ödmjukhet ger möjlighet att se det värdefulla. För mig är två dräktiga honor det som förgyller min dag. Tindra sträcker ut sig i mitt knä, rullar över på rygg för att visa sin fina runda mage och jag stryker henne med vördnad. Hon spinner ljudligt och utstrålar välmående. Belizza ligger utsträckt på golvet, på tröskeln mellan kök och vardagsrum. Där ligger hon antagligen för att se om matkoppen blir fylld. Det går inte att stilla hennes hunger, hon är konstant hungrig! Ofta lägger jag mig på knä vid henne och hon jamar och pratar samtidigt som hon spinner och vill också hon visa sin jättestora mage. Där har all mat lagt sig som lite knubbighet så fröken är tung men små bebisar ska ha sin mat senare och då finns det att ta av.

Killarna tar livet med ro. Misha leker när han är ute (stora klunsen ser rolig ut!). Benito jagar flugor och har gjort några flyktförsök, kattgården är inte säkrad ännu, väntar på material. :-))

3 maj

Helgerna har duggat tätt, både påsk och Valborgsmäss är passerade. Vi fick en försmak av sommaren med shorts-värme, det förlänger känslan av att vintern är slut och att vi har sommarhalvåret här. Påskliljorna blommar vid köksväggen, några veckor tidigare än vanligt men idag virvlar små snöflingor i luften så det är ett typiskt maj-väder.

Tindra och Belizza är välmående blivande mammor med fina runda magar. Belizza är hungrig och vill ständigt ha påfyllning i matkoppen med köttfärs. Viskar jag "godis" vaknar hon oavsett hur hårt och var hon sover. Hon ligger oftast på mattan vid rumsbordet och vilar. Tindra är också hungrig men inte lika synligt som sin dotter. Hon följer mig överallt, mysigt spinnande. Sitter jag med datorn i knät ser hon den som en konkurrent men är ändå finkänslig och placerar sig på armstödet. Igår gjorde jag försök att ta bilder på henne men hon ville vara i min famn och kameran blev nåt som var i vägen för henne. En bild blev det och där är hon helt fokuserad på om jag ska ta upp henne i famnen, se den på kattungesidan.

Den här våren är extra spännande då båda honorna väntar kattungar. Nu vet jag sen tidigare att dom varit duktiga mammor som tagit hand om sina bebisar på bästa sätt. Tindra kan vara en "morris" och talar om var skåpet ska stå, men är nr ett i rangordningen så där är allt som det ska. Deras samarbete när Belizza fick sin kull förra våren var förvånansvärt då mormor tog hand om kullen, tvättade och höll bebisarna varma när mamma fick vara ledig en stund. Ibland tänkte jag att hon skämde bort Belizza förskräckligt men det är väl kanske typiskt en mor-mor. *LER*

Allt kan förändras men katterna är kloka djur som själva löser det mesta. Födslarna väntas till vecka 21 med några dagars mellanrum hoppas jag men där sköter naturen sitt. Dom blivande mammorna äter, sover och spinner precis som en välmående dräktig katthona ska göra. Dom utstrålar maximal harmoni och det är en sant nöje att umgås med damerna!

21 april

Våren är här! Snön har runnit bort och sopbilarna är i full gång att göra rent på gator och trottoarer. Krokusarna blommar och Påskliljorna är i knopp. Kvällarna är ljusa och redan nu kan man njuta obeskrivligt av solnedgångarna. Nu börjar tiden när man inte vill gå och lägga sig - dom ljusa nätterna är magiskt vackra.

Altanen som är katternas sommarnöje börjar så sakta att återgå till vad den ska vara. Där har sanerats många kilo skal från solrosfrö och en del är fortfarande kvar. Marken har inte torkat upp helt ännu men om nån vecka ska mina älskade missar få komma ut. Först ska stängslet ses om och bli rymningssäkert, har man "en Benito" blir det en katternas Kumlaanstalt fast snyggare! :-))

Allt tyder på att Belizza och Tindra är dräktiga. Det är jätteroligt att kunna se fram emot kattungar. Båda tjejerna är i toppform, har gått upp i vikt och är extra tillgivna som dom brukar vara under dräktigheten. Nästa vecka bör det visa sig med tydliga tecken, tills dess håller jag tummarna.

Vi önskar alla en

Glad Påsk!

31 mars

Snön smälter ihop så sakta och ändrar karaktär. Det är fortfarande nattkallt så snötäcket blir nog kvar ett tag till. Här säger man att "Påsken tar med sig snön" och i år har vi påskhelgen sent den vill vi gärna tillbringa i fjällen så där får snön gärna ligga kvar. Påskliljorna under  köksfönstret är lurade att titta upp av värmen från tegelväggen och det är alldeles för tidigt. Dom måste kylas ner och jag får skotta över snö så mycket det går. Det finns inga Påskliljor som klarar sig här ännu, kanske om en månad.

Tindra och Belizza har varit på kärlekssemester och kom tillbaka hem med ett leende på läpparna. *LER* Dom har båda haft sina romanser och nu väntar vi på tecken att kattungar är på väg. Misha tycker det är helt ok, han vilar sig i form och lämnar gärna över ansvaret tillfälligt men hälsar att han kommer igen! :-))

19 mars

Vårljuset flödar in genom fönstren och ger liv åt krukväxterna som fått nytt om fötterna. Allt avslöjas i det starka ljuset men stressar mig inte. Det tjocka täcket som legat på altantaket har under vintern blivit kompakt och jättetungt. Man har sett hur det sakta glidit utåt och förra veckan rasade allt ner. Stängslet till kattgården rämnade helt på båda sidor men just nu är det till katternas glädje. På kvällarna har setts två katter från gårdarna intill som lätt klivit över det rasade för att hälsa på. Benito och Tindra har suttit på helspänn för att se på besökarna och dom har inspekterat det dom tidigare inte haft tillgång till. Det har varit en röd-vit stor katt och "Itachi" som är en kastrerad hane från gården, han är en gosig kille som jag alltid hälsar på när han är ute. Dom får gärna kolla upp och jaga dom möss som säkert finns runtomkring. Huskatterna gör ett bra jobb och ska ha samma status som andra katter. Huvudsaken är att man kastrerar sin hane, då gör man djuret en stor tjänst.

Mars är kattmånaden och löpen börjar komma igång. Amors pilar svischar runt öronen och våra planer ska förhoppningsvis ge kullar senare i vår eller i början av sommaren. Vi längtar efter kattungar det kan jag lova så det är högsta prioritet just nu!

12 mars

Vintersport, vårsol och takdropp får sovande livsgnistor att åter vakna. Nu är det härligt att vara jämtlänning och ha tillgång till fjällvärlden. Skoterlederna är i supertrim, snötillgången och natt temperaturen gör turerna jättehärliga på mjukt underlag. En korv grillad över en eld kan vara en delikatess och avnjutes gärna i goda vänners sällskap. Varje dag får man överdos av frisk luft och somnar ovaggad när kvällen kommer. Kinderna hettar efter fartvinden och solens strålar.

Katterna har nåt mysko för sig om nätterna. Kanske smyger nåt vilt runt husvagnsknuten som fångar katternas uppmärksamhet. Dom sitter i spanarposition i fönstren om natten och är totalt utslagna på dagen. Ingen rör en fena dagtid men när mörkret lägger sig är dom på helspänn igen. Kanhända måste vi undersöka vad som är på gång, nåt spår finns säkert. Här finns annars Räv, Hare, Hermelin, Älg, Ren förståss i flockar och Björn har synts i självaste skidbacken. Nyfikenheten väcks även hos matte! Kanske får vi vaka tillsammans....*L*

26 februari

Vissa dagar suckar man tungt över vintern som tyckts har varat i en evighet andra dagar suckar man av lycka när solens strålar är så starka att det nästan gör ont. Tulpanerna står frasiga till mattes ögonfröjd men också till katterna glädje som smygande gärna vill tugga på ett blad. Krukväxterna ligger bedjande med slaka blad längs fönsterbrädan och ber om att få ny jord, katternas statiska pälsar vädjar om ett bad. Tids nog så ska varje växt få nytt liv men katternas behov kommer först!

Som uppfödare finns en bonus som gör mig varm. Kontakten med kattungeköpare värdesätter jag stort och nu har jag hälsat på hos två av D-kullens ungar. S*Agoros Diza har vuxit upp till en söt fröken som utan protest lät sig kramas i famnen på gamla matte. Hon lever så gott hos Linda och Wille och blir omskött på det bästa tänkbara sätt. Det var roligt att se hennes färg och hur hon utvecklats. Hennes stora vackra ögon har börjat få en djup smaragdgrön färg och ansiktet är nu sött feminint. Lilla fröken får gamla matte att le...*L*

S*Agoros Da Vinci kom självmant strosande, snusade noga på gamla mattes skor och visade sig vara en trygg och social kompis till  Birman Nisse. Da Vinci var en mörk kille som liten och har till min förvåning ljusnat betydligt och har mera sin pappas färg nu. Dom två kattkillarna kör våldsamma race när andan faller på men är noga med vilan mellan varven. Varsin korg på varsin sida täljstenskaminen är en lyx som anstår den katt som bor hos Yngve och Ann-Christine som älskar sina katter helhjärtat. Det blev många kramar och mycket gosande  med båda katterna den ena vackrare än den andra...mmm vilka snyggingar!

S*Agoros Domino är en snäll kompis till för närvarande många katter och sina hundvänner och är visst chef! Han var en cool kille som liten så han styr säkert sina polare med lugn. *L* Domino bodde extra länge hos oss och har därför en särskild plats i mitt hjärta. Hans lugn och tillgivenhet var nåt särskilt och vi har några speciella minnen tillsammans *L*! Min eloge ger jag till Håkan och Chatarina som hjälper hittekatt-ungarna som kommit med sina kattmammor för att få hjälp med nya hem och nödvändiga kastreringar. Hoppas innerligt att allt löser sig för dom små liven. Dominos matte och husse funderar på utställning, han är van bad och kamning och det är a och o, behövs goda råd står gamla matte till tjänst om såna behövs! *L*

S*Agoros Diva lever loppan med Linnea och Majd, hon blir älskat bortskämd, har sina divalater kvar och visar ibland tendens att ha nån bokstavskombination (katt-ADHD finns det?). Hon är inte sysslolös utan hittar på rackartyg kanske inte alltid till mattes och husses glädje men hon är en stark och jättevacker ung fröken, älskad för sin egen skull.

S*Agoros Castor och S*Agoros Chagall får busa i snön hos Stig Roar och Toril. Syskonen är ett par som har tvillingkänsla och fick komma tillsammans, tänk vilken tur! Den ena ställer till bus och den andre blir road, den ene är ledaren och den andre är tacksam att få gå i spåren. Livet i "Hytta" ger omväxling, besökare blir snabbt accepterade av killarna så den sociala utvecklingen är det verkligen inget fel på. Tack Toril och Stig Roar för roliga mms och sms !

S*Agoros Celeste lever som en liten drottning hos Madeleine där hon får maximal omsorg och total kärlek. Hon har lärt sig att promenera i koppel, får följa med när man gör utflykter till vänner och är en familjemedlem till 100%. Den lilla katt ladyn följer sin matte överallt....till och med till toan...*LER*

Vardagen har sina guldkanter, är man uppfödare kan man njuta av sina egna katter och det som händer runt dom men också av att ha kontakt med köpare som är glada över sina små vänner. Man får veta hur kattungen utvecklats, hur bra var gissningen om färg blev det en social och trevlig kisse och vilka egenheter har den? Genom en intresserad köpare får man feed-back.

Visst ska vi plocka guldkorn! Många saker kan bli tunga i vardagen och bli till problem. Annat kan vara trivialt men ändå kännas som nåt jobbigt men sorterar vi bort det oväsentliga har vi många stunder varje dag som ger oss glädje och positiv energi. Hos S*Agoros vill vi se guldkanten och vi söker den.

1 februari

Tänk att vi redan förbrukat januari månad, tiden går ruskigt fort! Vädret växlar från smällkall vinter till droppande tö. Regnet dom senaste dagarna har fått snödrivorna att sjunka ihop och fått vägarna att bli som skridskobanor. Trafiken har stått stilla på vissa sträckor, bilar har kanat i diket omöjliga att manövrera. Tack och lov är inga större olyckor rapporterade ännu. Detta är ytterligheternas vinter!

Katterna har varit på utflykt igen till fjälls i flera dagar. Skoterföret för oss tvåbeningar var inte det bästa men det är ändå härligt att andas fjäll-luft och slöa. Dagarna i husvagnen går jättefort trots att man inte utför särskilt mycket och känns harmoniska. Man fylls av positiv energi som finns laddad tills man kommer hem och tar tag i vardagen igen. När man bytt miljö är det alltid roligt och skönt att komma hem igen och man är redo för en ny period av det gamla vanliga.

Årets frökatalog fanns i brevlådan häromdagen. Med stor nyfikenhet bläddrade jag från pärm till pärm och studerade alla nyheter. Hmm....tror faktiskt att jag har en smula klokhet som resultat från förra sommaren och planerar mitt trädgårdsland lite annorlunda detta år. Ja ja...klokheten kanske är tillfällig *ler*....när frökatalogen är uppslagen och pennan är fattad kanske det ändå blir alla dom där sorterna som jag tror på...och förra årets missar är glömda....i år igen!

12 januari

Varje år förundras jag över att julen blir som en tidsgräns mellan mörker och ljus. Under dom sista dagarna som julgranen står på sin plats, glittrande med ljus och pynt har dagsljuset förändrats så den liksom inte lyser upp på samma sätt som när man gör den i ordning före jul. Det blir helt i sin ordning att plocka av dom skrynkliga glanspappersfigurerna och tandpetarstjärnorna. En viss förväntan infinner sig när allt är bortplockat, allt varmrött byts till en annan färgskala och man vågar börja tänka på vårljus och tulpaner. Det är egentligen otroligt hur vi människor är funtade, förra årets misslyckanden i trädgården är glömda och nya ideer formas. Vi ser framåt, kanske finns erfarenheterna kvar som en broms men glädjen att ha årstider präglar nog oss nordbor. Vi kurar inne under den mörkaste tiden. Så gör även medelhavsfolken då dom samlas kring kaminerna i hemmen och på tavernan under deras vinter. Skillnaden är att här i Jämtland måste man vara i startgroparna på alla sätt om man vill njuta av det som spirar i trädgårdslandet, säsongen är så kort och om man som jag ständigt ska utmana får man skylla sig själv! :-))

Vinterns kyla och den torra luften gör att kattpälsarna blir svårskötta. Den statiska elektriciteten sprakar med gnistor om man inte hjälper till med att spraya. Tovor och knutar bildas och man får hålla koll på pälsarna. Katterna har inga problem alls som det verkar, fågelskådningen tar många timmar per dygn, att äta är ett intresse alla har och sömnen tar minst halva dygnet i anspråk. Knutar i pälsen är inget som bekymrar eller tar deras uppmärksamhet, dom fokuserar på helt andra saker. Vi går i utställningstankar...hmmm...tanken ska mogna sen får vi se vilket beslut det blir.

5 januari 2011

Så har julhelgen passerat och vi får lägga ännu ett år bakom oss. Julgranen pryder fortfarande sin plats och vi gläds åt ljusen. Tiden direkt efter helgerna är alltid präglad av lugn och vila, allt har ett annorlunda tempo. Trettondags helgen är en bonus och slutklämmen på firandet, vi kan ta tillvara det allra sista innan Knut kommer på 20.e dagen efter jul och sätter fart på utstädningen av julen. Här har vi ingen brådska utan låter julduken ligga på bordet och samlingen med alla rara tomtar vara kvar på hyllan. Tids nog får dom hoppa ner i kartongen igen.

Katterna har fått några dagars rekreation i fjällen och husvagnen. Kung Bore var barmhärtig med oss och vädret var just så skönt som man önskar för ett vinterliv ute. Brasan brann ute varje dag, det blev en och annan korv grillad och mysfaktorn var hög. Inför nyårsfirandet var fyrverkerierna spännande för katterna att titta på, det var mäktigt med alla färgerna runtom. Annars har dom varit otroligt lata och inte gjort många knop. Efter frukost har alla fyra intagit sina platser och sovit sig igenom dagen.  Denna gången var det ingen fluga att jaga inne som det lustigt nog brukar vara men det blir nog längre fram. Det dröjer innan nästa utflykt men vi kan konsten att njuta hemma också!

Nyheter 2010

21 december

Kylan har tagit sitt järngrepp om oss nu dagarna före julhelgen. Termometern visade idag 32 bistra minusgrader. Vintern rivstartade med snö och kyla mycket tidigare än vad vi är vana och ännu har den bara börjat. Men man ska tänka positivt och idag är det Vintersolståndet, nu börjar nedräkningen mot sommaren! :-)) Ja, det är kanske väl optimistiskt men faktiskt så blir ju dagarna längre nu framöver och det är nåt att glädjas över! Om tre månader, dvs ca 90 dar så ska kylan ha släppt, om några veckor flyttar Pelargonerna in (hm....galet men man måste sätta fart på dom så att blomningen hinns med under vår korta sommar......så är livet på den Jämtländska tundran när man envist sysslar med en hobby som är tvärtemot klimatet :-§ )

Den veterinär jag brukar anlita hade idag en liten patient som är en av många. En liten hittekatt hade förfrusit sin svans och var tvungen att få den amputerad. Denna lilla missen hade tur i alla fall för den varmhjärtade personen som kommit med katten skulle ta hand om den. Det gör ont i mig när jag tänker på kylan och alla katter som inte har ett hem. Alla katter som inte ska användas till avel ska kastreras för att minska antalet okontrollerade kullar och för att höja kattens status. Föreningen Kattluckan driver en kampanj för att kastrera framför allt hankatter och bedriver även ett arbete för hemlösa katter. Man kan beställa deras kalender och på så vis stödja föreningen som jag tycker gör ett behjärtansvärt arbete.  www.kattluckan.org Man får hoppas att utvecklingen ska gå framåt, att alla katter ska ha ett pris och därför vara en individ man sköter om. Kullar ska inte födas här och där för att djuren parar sig okontrollerat, utan alla fritt gående katter ska vara kastrerade. Vi får hoppas att framtiden blir ljusare för katten....

Jultiden är här. Julgranen är klädd i allt pynt som följt med från år till år. En stylist skulle gråta men här finns den gladaste granen man kan tänka sig med skrynkliga tomtar gjorda på dagis för 25 år sen,  liksom nån ängel som mera ser ut som en spindel men tillverkad av en då stolt liten tjej. Stjärnorna som är tillverkade av tandpetare och ärtor gjordes när öroninflammationen härjade och vi skulle göra nåt roligt för en stund, det var 28 år sedan. Julgranen är nästan som en privat historiebok! :-)) Ännu har inte katterna stiftat bekantskap med årets julgran, jag misstänker att en hel del av pyntet kommer att lämna granen inatt. Mörker och kyla lättas upp av traditioner kring jul och advent. Ljus, pynt och samvaro med familj och eller vänner hör till. Mitt i allt bör vi stanna upp och skänka en tanke till dom som inte har det så välbeställt som oss. Kanske kan vi skänka en gåva till behövande istället för att köpa onödiga prylar. Julen är så mycket mera än konsumtion. I morgon är det dan före dan före dopparedan, vi sätter alla vår egen guldkant på julen och låt inte stressen få ta överhanden....kom ihåg att det är du som bestämmer!

4 december

Senaste tiden har varit turbulent här i vår kommun. En bister kyla kom samtidigt som Cryptosporidium infekterade vårt dricksvatten. Denna tarmparasit har gjort över 8.000 av kommunens invånare sjuka och konsekvenserna har blivit stora. Vi härhemma i huset har klarat oss från infektion (även djuren kan smittas så kokt vatten gäller för katterna också). Debatten har varit högljudd, för egen del anser jag inte problemet vara så stort för en privatperson om man får koka sitt dricksvatten en period. Vi åker utomlands och accepterar flaskvatten, kanske är det bra att få tänka efter att så mycket är självklart i vår tillvaro. Symtomen har drabbat olika personer på olika sätt. Vissa har varit sängliggande, andra har känt sig relativt ok förutom kraftiga diarréer. Nu har kulmen nåtts och man spår att sjukvården ska kunna öppna alla operations salar på måndag efter att ha varit tvungen att stänga ner pga personalens sjukskrivningar. Kommunen kommer nu att ställa ut tankbilar med rent vatten runtom i stan tills man hittar smitt-källan. Man har ringat in ett område och tror att en avloppledning har läckt ut förorenat vatten till rörnätet för rent. Det kommer att ta tid innan vi kan räkna med rent vatten i kranarna men huvudsaken att människor tillfrisknar och att allt kan återgå till ett normalt  liv i kommunen.

Agoros katter njuter av livet och är inte särskilt intresserade av vad som pågår runtom. Misha är en latmask utan motstycke! Han förflyttar sig mellan "sin" fåtölj, mitt knä och matskålen. Nja, han tar väl en sväng till toan också ibland. Damerna och Benito ligger på spaning och håller koll på fågellivet. Benito vill gärna vara chefen högst upp på lilla klösträdet vid altandörren. Ibland hinner Belizza dit om han måste kliva ner, han tar då motvilligt plats på fönsterbrädan. Tindra hälsar på häruppe och vill ha godismat emellanåt. Då passar vi på att gosa och hon spinner så gott i famnen. Belizza och Benito kommer upp en stund på kvällen som "matfriare" annars är dom strängt upptagna därnere! Man får allt söka upp syskonparet om man vill sköta päls och mysa med dom en stund. Julen står för dörren, vi dras inte med i nån karusell utan njuter av dagarna. Stress, ont om tid och en massa "måsten" har ingen plats hos oss. 24 timmar per dygn är vi tilldelade, arbete tar sin tid resten får vi hushålla med som vi önskar efter dom förutsättningar vi har. Det är så lätt att glömma att vi har stor makt att skapa det vi innerst inne vill ha om vi skär bort mycket av det oväsentliga. Vi bombarderas av intryck, reklam, av marknadsföring som får oss att driva på tempot för att konsumera. Det är lätt att dras med.....här har vi satt ner foten och tvärbromsar!

20 november

Snön har lagt sitt täcke över marken och rimfrosten ligger tjock på trädgrenarna. Återigen är det vinter efter en alldeles för kort sommar. Hösten har varit vacker och har motat bort känslan av att mörkret och kylan är på väg. Allt roligt med kattungarna har också gjort att tiden försvunnit. Nu har vi snart advent med allt mys som är förknippat med just den helgen. Pepparkaksbak är ett trevligt måste och en tradition man absolut vill hålla på. Vackra ljus får lysa upp kvällsdunklet och katterna kommer alla för att få sin stund i knät. Det är tomt efter Gumman som lämnade oss samma dag som sista kattungen flyttade. Hon hade levt sitt liv och ville inte vara med längre. Något hände - en hjärnblödning eller nåt liknande och Gumman blev otroligt trött. Hon lämnade oss lugnt och stilla i min famn med veterinärens hjälp. Det är tungt att mista ett djur som man älskat men en verklighet som man inte kommer ifrån.

Dom fyra katterna i huset har vant sig vid att utetiden är slut och ingen är intresserad av att vänta vid altan dörren. Fågelhuset är på plats och trafiken till bordet är intensiv. Katterna spanar gärna från fönsterbrädet på alla fåglar som pickar i sig frön. Vi myser inomhus och kan nog framöver se att även vintern har sin tjusning men matte har inte vant sig helt ännu...*L*

31 oktober

Kattungarna sprider glädje i sina nya hem och kontakten med nya ägarna nu efter att ungarna flyttat är en jättetrevlig bonus som gör det extra roligt att vara uppfödare. Fick veta att Diza sover i lill-husse Willes famn när han tittar på tv. Han bäddar då med en liten filt på armen och där ligger Diza nöjd och belåten och sover. Wille har lärt sig att hon har en egen plats där hon ska vara ostörd och visar henne den respekten. Bra gjort av en så liten kille!

Bilden visar Domino som ser riktigt kaxig ut. Vid första anblicken trodde jag det var en fäll men när jag såg nosen blev bilden en helt annan. :-)

Domino har hittat sin egen "myskudde" i Enya, den snälla goa vovven som ställer upp för sin nya kattkompis. Bilden gör en varm om hjärtat eller hur?

21 oktober

Alla fem ungarna är nu lyckligt utflugna ur boet och underbara människor har sökt just "sin" kattunge och fastnat för en av Agoros D-ungar.

Diva hämtades av sin matte Linnea och kallas nu "Fröken Artemis Högertass", ett namn som passar en "Diva". Hon flyttade ända ner till Skåne och i Lund gjorde hon en entré som nya matte aldrig glömmer, och det är hemligstämplat. *L*  Diva är mycket dator intresserad och vill vara med där det händer nåt.. :-)) Diva blir snart kompis med Krosjka, en sibirisk dam som hon kommer att träffa ibland och F Artemis Högertass har matte hemma ofta och behöver inte känna sig ensam.

Diza flyttade till Linda och lill-husse Wille utanför Östersund. Vid första mötet somnade Diza så gott i Villes famn och han strök henne med så mjuka små händer. Första dygnet sökte hon sig till strumplådan och fick vila där tills hon var mogen att se sig om. Sedan har hon tagit för sig och varit hemma. Hos Linda och Wille får Diza all den uppmärksamhet en kattunge kan önska. Kattintresserade mormor kommer och tittar till ibland också!

Denzel flyttade till Maria och Anna i Östersund, han delar kudde med Maria och är den pratiga kattungen som alltid svarar! *LER* Denzel delar hem med en Perser hona och en Birma-Perser hane som funnits i huset sen tidigare och som accepterar den lilla kattkillen bättre och bättre.

Da Vinci flyttade med Ann-Christine och Yngve till en ort strax utanför Östersund. Där blev han snabbt kompis med Nisse, en ledsen Helig Birma som saknat Elvis, en Colourpoint Perser som blev sjuk och fick tas bort. Da Vinci som ofta kallas Tarzan, har blivit störtkompis med Nisse och dom leker i timmar tills dom rasar ihop för att sova. Alla fyra är en lycklig kombination från början till slut! *LER*

Domino till sist flyttade idag med Catharina och Håkan och blir kompis med vovvarna Tilde och Enya. Hämtningen har varit allt annat än enkel för nya husse och matte som genomgått influensa och sedan en lång bilfärd från Skåne för att dessutom klara av andra svårigheter. Allt har till slut fallit på plats och famnen som tog över Domino var ämnad för honom, han la sig lugnt tillrätta och vi väntar på en rapport efter några dygn när Domino gjort sig hemmastadd och alla vant sig vid varandra. Ett varmt hem med godhjärtade människor tar emot en efterlängtad kattunge. Det är lycka att kunna känna så som uppfödare. Sänder tankar till er som har en stor del av bilfärden kvar....ta det lugnt!

PS Resan gick bra...DS

16 oktober

D-kullens ungar har flyttat - alla utom Domino som bor kvar eftersom en influensa trasslade till planerna för hämtningen. Medvetet har jag inte skrivit något om ungarnas nya hem ännu utan väntar tills jag vinkat av alla och fått rapporter om hur omställningen varit. Det är stort för en unge att lämna sina syskon och den enda miljö som dom känner till (förutom bilåkning, veterinär och husvagnen - vilket inte är fy skam *L*). Under tiden ungarna växer och utvecklas ser man mer och mer hur deras personlighet blir starkare och hur dom skiljer sig från varandra. Ett gemensamt drag är att alla varit glada och sociala små katt individer med egen vilja och snälla! Mina krukväxter har klarat sig (- yeees jag överlistade ungarna *LER*) men det har inte alls varit livsviktigt utan mera en sport att se om det var möjligt. Kan väl hävda att det berott på god fostran men då ljuger jag *skrattar*

Nu dröjer det inte länge så kommer Dominos nya matte och husse långväga ifrån för att hämta hem honom. Han har fått en lång, vit, silkig päls, en superstark lining och är ständigt hungrig. Han går som en dammsugare och slickar rent alla fat oavsett vad resterna består av! Benito och Domino är lekkamrater särskilt på nätterna och då med pinglande och rasslande leksaker. Faktiskt så somnar jag gott till den musiken. :-)

5 oktober

Sedan första ungarna flyttade har det känts som en bonus att ha tre goa småtroll kvar. Varje dag har jag njutit av att se leken och utfodra dessa utsvultna ulltussar. Nu packar jag väskan även för dom sista ungarna och det känns vemodigt men i naturen stöts ungarna bort när tiden är mogen. Björnhonan jagar upp sin unge i ett träd och går därifrån. Fågelmamman puttar ut sin unge ur boet för att den ska lära sig flyga och i uppfödarvärlden får en unge flytta till ny ägare när mamman gjort sitt. Både Tindra och jag kommer att känna separationsångest men allt är enligt naturens ordning. Detta måste jag intala mig själv när tårarna tränger på. Än en gång är jag tacksam att så fina hem erbjuds för kattungarna och i nästa dagboks anteckning kan jag kanske berätta mera om hur det går i dom nya hemmen.

30 september

Den sista vaccinationen och veterinärbesiktningen gjordes för två dagar sedan. Besiktningsprotokoll med ua omdömen är man både glad och tacksam över och alla har ett sånt i bagaget. Vaccineringen passerade utan en blinkning men att vara instängd i en transportbur skedde inte utan protester så bilfärden inleddes med högljudda markeringar men avtog snabbt. Väl hemma igen var aptiten på topp och efter den goda köttfärsen blev det en stunds vila. Ungarna har utvecklats mycket senaste veckan och det är relevant i högsta grad att man inte skiljer mamma och unge tidigare än efter 12 veckor.

Så kom då första flyttdagen. Diza var den första som åkte med sin nya matte och en liten husse. Visst kom krokodiltårar men efter löfte att gamla matte kan få hälsa på kändes det bättre. Bara en stund senare flyttade Denzel. Han la sig lugnt i nya lådan och gamla matte hade torkat tårarna efter Diza så det var lugnare att vinka av Denzel. Idag känner jag att det är ett stort privilegium att få sköta om och se en kattkull växa upp och att det är ändå värt den smärta det innebär att skiljas. Jag gläds att fortfarande ha tre busfrön kvar att krama och det är tur att besiktningsprotokollen inte har ruta för såna här bokstavskombinationer, för kattungarna här har en släng av alla.

18 september

Fem par bedjande ögon såg undrande på mig, "vad finns där du är matte"? En barriär av spånskiva och en förhöjning av kompostgaller skiljde oss. (tack och lov för kompostgaller!) Det var dags att låta dom små upptäcka en liten större bit av världen så vi öppnade! Med försiktiga steg var Domino först över tröskeln, dom andra var upptagna i lek men avbröt ganska snabbt när dom upptäckte att nåt spännande var på gång. Nu går alla runt med bestämda steg för att kolla allt! Då menar jag ALLT, för inget lämnas åt slumpen. Kök, toa och hall med många nya ytor och saker tar sin tid att undersöka. Det går inte an att snart fylla 11 veckor och inte sett mera än ett vardagsrum, nej man måste vidga sina vyer och lära sig mera. Trappan är stängd och naturligtvis består grinden  av två kompostgaller som är ihopsatta med buntband. :-))

Tindra var lite förvirrad till en början men går nu efter och kollar sina små. Nu är leken i full gång (efter 15 min) och ungarna rör sig på hela övervåningen, härligt för dom att få rasa runt på större yta! Kanske får blommorna vara ifred, har ungarna eller jag högsta oddsen? Vad tror ni? *LER*

14 september

Agoros fem ljuvliga ulltussar, söta och behagliga har klart visat sina andra sidor.  :-) Den första blomkrukan har åkt i golvet och hastigheten är nu så hög i "Följa John" leken att det blir bredsladd i kurvorna....om svängen är på golvet vill säga! Ungarna är så andfådda av den intensiva fartfyllda leken att dom sitter med öppen mun och vädrar med den rosa tungan synlig som små hundar. Jag kan lova att det ser sött ut! Dom har en enorm uthållighet, det tar säkert en timma med trummande små tassar i max hastighet innan orken tar slut. Dom får sina "frispel" på morgonen och roar mig till morgonkaffet!

På bilden ovan är avståndet från fåtölj till fönsterbräda drygt en meter men det är nu bara ett språng för den mest företagsamma ungen. Jag har mina misstankar om vem marodören är men nämner inga namn. *LER* När han är på G sitter dom andra och studerar noga hur han gör...det är nämligen en "han". Sedan är det klart, alla vet hur rymningen eller bus strecket går till....

En meter är i mina ögon ganska långt men som en flygekorre med bus i blicken tar ungen sats och landar så mjukt och fint på nån av mattes vackert blommande Saint Paulia. Hmm....det är fullt naturligt att vara på upptäcksfärd och ha roligt men den här utflykten kändes lite oroväckande. Om fem ungar får smak på att det är jätteskoj på fönsterbrädan blir det en förfärlig röra med jord, trasiga blomkrukor och blommorna som för mig är värdefulla :-) På försök har jag nu möblerat om och jag ska verkligen försöka göra lek-ytan kul att dom väljer bort blommorna, jag vill helst inte öppna till resten av lägenheten, i alla fall inte än om jag slipper. Den här möbleringsmodellen kanske fungerar några dar men försöka duger. Förra kullen visade inget intresse för blommorna så än finns det metoder att ta till. Man skrattar gott åt ett rövarband som passerar som vita streck. Att ta bilder på ungarna nu får jag glömma, det blir i så fall bara sovbilder, den enda stunden dom är stilla!

10 september

Kattungarna har varit till veterinären för första gången och både chip-märkning och vaccination avklarades. Kanske var det lite läskigt men nyfikenheten tog överhanden och ungarna ville gärna komma ur transportburen för att se sig om. Nästa besök blir inför flytten då alla ska besiktigas.

Alla fem ungarna ser helt ljusa ut vid första anblicken och det är inte lätt att se skillnaden. Nagellack som märkning fungerar inte längre men jag börjar se olikheterna i ögonform, nosens placering och bredd och tillsammans med storlek och svansfärg kan jag summera vem det är. Dom har sina egenheter redan, vissa tar för sig och andra tar det lugnare. Ett gemensamt intresse är mat! För första gången får en kull inte plats vid den vanliga mat-tallriken utan köttfärsen får serveras på två tallrikar. Alla kommer springande och förstår direkt när jag talar om att mat serveras. Oj vilken fart dom små benen kan få....med leksaker och klösträd är det en hel labyrint som ungarna ska igenom innan målet så framfarten sker med buller och bång!

Nattetid stängs dörren till Tindra och ungarna. Misha är nu programmerad att hans plats är utanför i köket och hela natten ligger han förnöjd på en stol vid glasdörren. Han kan titta på vad som händer och Tindra kan ha full koll. När det blir kväll och mörkare blir hon mera misstänksam. Hon  har nog tagit över Alfa-honans ansvar och ska ha lugn och ro på alla fronter annars träder hon in. Om nån osämja uppstår blixtrar det till och Tindra jagar iväg orosmakarna. Misha är hårt hållen och vet verkligen sin plats, han backar direkt när hon varnar. Ungarna leker våldsamt och skriker hjärtskärande i bit och brottningslekarna. Aj...aj vad matte vill avbryta men det är kattungarnas sätt att växa och mogna och där har jag inte mandat att styra. Mamma Tindra har skött sina små fantastiskt så hon är den klokaste att sköta denna biten också.

29 augusti

Tiden går så fort, det har redan gått 9 dar sedan senaste anteckningen i "dagboken". Kattungarna har tränat upp sig och är nu fullfjädrade akrobater och som virvelvindar drar dom fram över golvet och upp och ner där det går att klättra. *Puh*....jag håller tummarna att dom inte ska upptäcka stora klösträdet än. Det lilla klösträdet har jag placerat mitt på rumsgolvet och har en oslagbar underhållning därifrån. Akrobaterna gör häpnadsväckande konststycken med fantasifull koreografi, det kan jag lova! Med gasen i botten kör alla med 100 % energi i ,jaga-lek, klättra snabbast, springa fortast genom tunneln...upp-och-ner i fåtöljerna, jaga leksaker och gängbrottning. Nu tränar dom sig på att se hotfullt läskiga ut också med att kröka rygg samtidigt som svansen blir burrig och hela kroppen studsar i sidled.... dom ser så härliga ut! Sen lika snabbt som leken startar, lika fort ramlar alla ihop utmattade och sover gott tills nästa lekstund. Just nu är det jättesvårt att tänka på att dessa små liv ska om ca 5 veckor flytta härifrån till nya ägare. Men ingen lämnar S*Agoros om det finns den minsta tveksamhet om det nya hemmet. Man kan inte lämna en liten älskad kattunge om det inte känns bra till 100 %, därför kommer det att var ok när dagen kommer. Jag kan älska alla i några veckor till!

20 augusti

Prästkragen med biet får vara ett nostalgiskt adjö till sommaren för den här gången. Dagarna har blivit kortare och att hösten är i antågande blir allt tydligare men vi kan ändå njuta av en skön värme så än är frosten avlägsen tack och lov!

Rövarbandet bestående av fem vilda kattungar har växt ur sin lekhage och har nu intagit vardagsrummet med allt vad det innebär. Lekyta behövs och nu är det fritt fram. Dom är så roliga att ha runt sig, när jag sätter mig på golvet kommer alla ungarna och vill vara gosiga och att snusa på en liten kattunge är oslagbart! Man får vara tacksam att alla är friska och dessutom så vackra.

Det gick med en flygande fart att vänja alla vid köttfärs och andra små smakportioner och torrfodret är mäkta populärt så energin är på topp! Tindra lockar fortfarande på sina bebisar och alla tar sig en stund tätt tillsammans emellanåt, det är skönt för både kattmamma och bebisar.

Första badet gick jättebra och ingen av kattungarna protesterade vare sig mot fön eller vatten. Vi fortsätter träningen varje vecka tills det är dags för flytt. *Suck*...tiden går så fort, tänk om man kunde stanna den eller i alla fall bromsa...!

10 augusti

Småttingarna har flyttat till lekhagen nu 5 veckor gamla. Dom är fortfarande aningen vingliga i bakkroppen men det går att springa ändå. Vad gör det om en kullerbytta bromsar framfarten! Pappa Misha ligger gärna på en avsats på lilla klösträdet och tittar på aktiviteterna. Klöspelarna var spännande direkt, trots att dom är lite ostadiga på benen så kan alla klättra. Höjden är helt ofarlig men ändå alldeles lagom för en liten kattunge. Toalådan är intressant och ivrigt gräver tassarna i sanden med drivor utanför som resultat. Imponerande nog så förstår en kattunge vad den ska användas till från allra första stunden så någon introduktion behövs inte! Tänk att små kattbebisar 4-5 veckor gamla kan gå på toa lådan.... visst är katten ett otroligt djur. Träningsrundorna är påfrestande och sovstunderna är viktiga, ibland nära mamma Tindra och ibland i en hög tillsammans. Hon håller ständigt ett vakande öga mot hagen men är tillåtande. Nu börjar brottningsmatcherna med högljudda protester i bitlekarna och då reagerar mamma. Tänderna är sylvassa så det känns säkert ganska rejält men bitlekarna är en viktig del i ungens fostran och när Tindra ser vad som händer låter hon dom fostra varandra.

Vi har varit ute mycket, temperaturen har erbjudit en skön sensommarkänsla och Belizza och Benito har haft jätteroligt ute i sina lekar. Misha är svartsjuk så han får ibland vara inne när Belizza är upptagen att leka med sin bror. Han anser inte att det är en oskyldig lek.....här pågår en såpa....på kattnivå! :-))

4 augusti

Kattungarna är mer och mer nyfikna på omvärlden och vaknar när man pratar vid lådan. Med stora mörka ögon vill dom iaktta allt som händer. Dom har stiftat bekantskap med den mjuka borsten och det ser skönt ut när matte borstar magen. Deras värld i lådan börjar bli tråkig och det klättras på kanterna allt som går med hjälp av fällen. Ungarna har börjat träna på att tvätta sig och det ser näpet ut när dom för sina små tassar över ansiktet kanske som mamma lärt ut. Katter är otroliga djur!

Redan nu har ungarna börjat brottas och leka med varandra. Idag introducerades några enkla leksaker och faktiskt började en av ungarna att rulla den lilla bollen med pingla efter en stunds funderande. Än så länge får dom nöja sig med bolådan som sin plats. Där är tryggt, varmt och skyddat även för Tindra när hon kallar till matstund. Kattungarna mår jättebra, äter, sover och leker. Mamma Tindra mår också jättebra, hon går ut en sväng, äter mängder och sover bredvid bolådan. Snart är det vilda kattungar runt golvet så det är kanske lugnet före stormen :-)

28 juli

Tre veckor har gått sedan småttingarna föddes och tiden har gått så fort. Ungarna har olika ät och sovstunder även om maten lockar när en börjar äta och Tindra samtidigt kurrar med sitt kallande läte. Det är en smart ordning för att alla ska kunna äta i lugn och ro och framförallt få plats. Om ungarna tar sig en lur vaknar dom till direkt om jag kommer och pratar vid lådan. Det lilla ansiktet vänds mot mig och dom svarar med ett distinkt jamande. Har märkt att det tränas på hur man fräser också för ibland kan dom inte bestämma sig vilket läte som dom ska välja :-) Fräsandet slutar ofta med lite hosta, så det behövs nog mera träning....*L*

Husets övriga katter är vana vid att bolådan finns med kattungar och är totalt ointresserade. Däremot kan Tindras extramat locka Misha så den får man placera i lådan. Hon äter mycket och ofta och har tillgång till näringsrik mat så hon har alla förutsättningar att inte tappa alltför mycket hull. Att få en kull med fem ungar är säkert en stor påfrestning för en katthona så det känns rätt att hon sedan får ett långt uppehåll till nästa kull. Men innan dess ska vi fortsätta att följa D-kullens ungar!

26 juli

Kattbebisarna är döpta med föräldrarnas samtycke :-)) Dom blir stadigare för varje dag och igår stod en av ungarna på bakbenen med frambenen sträckta uppåt mot lådkanten, den planerar redan för rymning som det verkar. Dom vakna stunderna är nu mycket längre än tidigare och kattungarna rör sig mera.

När det är matdags blir det trångt vid matbordet. Fem ungar på rad vid spenarna är nästan omöjligt därför har ungarna kommit på att man kan ligga på mammas rygg och sträcka sig neråt mot en spene den vägen också. Tindra gör allt hon kan för att sträcka ut sig så att alla får plats men dom börjar bli stora nu!

Ungarna har förändrats och färgerna och små skillnader i mönster gör att jag mer och mer kan skilja ungarna åt. Några höjer gärna rösten mer än sina syskon så personliga olikheter visar sig redan. Det är spännande att se utvecklingen och så roligt att pyssla med småttingarna som nu nyfiket möter min blick med sina blåbärs-ögon.  Det är omöjligt att inte älska dom små liven därför är det livsviktigt att en köpare ska ha ett hjärta som till 100% klappar för den tilltänkta kattungen. Som uppfödare måste man veta att kattungen ska få det bra. Vi fick ett oväntat och trevligt besök av en blivande köpare som vill se och hälsa på katterna och att det fanns ett kattintresse och ett stort hjärta gick inte att ta miste på. Vi ser fram emot nästa besök! *L*

22 juli

Allt är lugnt och fridfullt hos katterna. Tindra vet sin roll och sköter sina bebisar till 100%. Hon finns alltid tillgänglig för att ge di och tvättar rumpor när det behövs. Det börjar bli trångt med kattmamma och fem kattungar i bolådan så hon ligger ofta utanför på golvet när det inte är matdags. Kattungen kan nu hålla huvudet stadigt och kravlar sig runt på ostadiga ben för att träna. Det sker förändringar för varje dag, det är svårt att hinna med i utvecklingen som går med en rasande fart. Tre av ungarna har nästan identisk färg just nu så det är omöjligt att skilja dom åt utseendemässigt. Nagellack på tassen är fortfarande id-märkningen som räddar. Namnen är inte officiella ännu men vi döper mycket snart! :-)

13 juli

D-kullens första levnadsvecka har passerat. Mamma Tindra har skött sina små omsorgsfullt och nästan alla har fördubblat sin födelsevikt. Ögonen har börjat att öppnas och man ser hur ungarna rör sig mera och med större kontroll. Än en gång får jag förundras över hur instinkter kan styra fem små liv i samspel med en klok kattmamma, alla fem utvecklas i samma takt och vikterna följs åt. Dom övriga katterna är välkomna att hälsa på och Tindra känner inget hot från någon. Misha skramlade och förde oväsen när han skulle titta in i barnkammaren och det var inte populärt, då morrade Mamma Katt för att säga till. Hon tycker antagligen att kattungarna ska ha lugn och ro! *L* Tindra har varit ut och tagit en nypa frisk luft när ungarna sovit och rör sig i lägenheten när hon känner för att sträcka på sig.  Större delen av tiden ligger hos sina små och erbjuder mat så "knubbsälarna" är oftast både mätta och trötta! Vi myser.....ny rapport kommer snart igen!

10 juli

Den 6 juli föddes D-kullen. Tindra jobbade på under öppningsskedet och sökte min support som hon gjort vid dom tidigare kullfödslarna. Man känner sig hedrad att få det förtroendet av sin kattvän. Det drog ut på tiden och när jag väntade att krystvärkarna skulle komma klingade värkarbetet av. Vi åkte till Djursjukhuset, på röntgenbordet la Tindra sig snällt i den position sköterskan önskade utan protest. Benet rakades för att ett blodprov skulle tas. Tindra höll benet alldeles stilla och sköterskan fick det blodprov man ville ha. Det talades om kejsarsnitt och jag var inställd på att underlätta för Tindra på det sätt som var bäst. Att snitta henne var det jag minst önskade men ställde in mig på det i alla fall. Under tiden på Djursjukhuset och även innan hade inte Tindra haft någon krystvärk alls. Hon fick ett dropp med lite näring och glucos och efter bara en liten stund började hon krysta. Droppet hade gett hennes kropp ny energi och snart var den första ungen född, klockan var då ca 10 på förmiddagen. Under dagen fram till ca 15.00 hade hon ett tufft jobb med att föda fram alla fem ungarna trots att hennes livmoder var uttänjd och trött. Hon gjorde en bragd som orkade, denna tappra kattmamma. När förlossningen var över och alla fem ungarna ivrigt diade la sig Tindra ner i lådan och slöt ögonen. På en lång stund rörde hon sig inte. Hon låg absolut stilla och var helt utpumpad. Denna avslappnade honkatt visade ett kropps-språk som tydde på att hon kände att hon kommit i mål. När hon sedan återigen blev erbjuden en stor portion med energirik mat åt hon med god aptit och krafterna kunde komma smygande tillbaka igen.

Hon har snabbt återhämtat sig, ungarna äter och sover och det råder full harmoni i bolådan!

29 juni

Äntligen har även Jämtland fått en efterlängtad sommar. Shortsen kommer till användning och livsgnistan återvänder. Katterna kan leka ute och behöver inte smyga in för att det blir för kallt. Tindras mage växer, den är stor och rund. Hon mår som en prinsessa, spinner och "pratar". Hennes matlust är sund, hon säger ofta till att det är dags för ett mål och ännu finns älgfärs i frysen (hu vilken bortskämd katt! *L*). Det bästa vilo-stället är klinkergolvet i hallen där hon ligger utsträckt, kanske är det svalt och skönt på det underlaget.

Nu ska födsel lådan plockas fram med underlagen. Det ska dukas fram så att allt finns i ordning tills förlossningen och det är faktiskt saker som är viktiga. Det ska vara en våg, ett enkelt protokoll, sterila saxar, torkdukar av olika slag, mjölkersättning i kylen och nagellack bla a. Vad har man då nagellack till kan man undra? Jo, man märker ungarnas klor efter sitt eget system för att kunna skilja ungarna åt. Första dygnen kan utseendet nästan vara lika och utan märkning kan man inte följa varje unge individuellt när det gäller vikt och utveckling.

Första dygnen får katt-mamman extra mat i lådan när hon ligger med sina små. Hon behöver mycket extra energi och har en glupande aptit. Köttfärs med iblandad ägg-gula har Tindra gillat och man kan erbjuda mat ofta.... tallriken blir alltid renslickad.

Dagarna som är kvar innan det är dags för Tindra ska vi tillbringa ute så mycket vi kan. Nu är det tid att njuta!

Belizza och Benito i klätterträdet.

20 juni

I fredags flyttade Celeste då hennes nya familj hämtade henne. Det blev en lång resa ända till Arendal i södra delen av Norge men resan hem hade gått jättebra. Hon hade sovit, ätit och lekt utan problem. Det var säkert skönt att snusa i Madeleines famn och jag gissar att Celeste tillbringade större delen av tiden där. Madeleine och Celeste kommer att bli ett oskiljaktigt par med Rune och Gunilla i samma hus. Celeste var så söt och trygg i Madeleines famn. Den lilla söta fröken kommer att klä i allt det rosa som nya matte köpt *L* Det lustiga var att Celeste gick fram mot dörren tidigt på förmiddagen och såg ut att vänta, hon satt där till och från i stort sett hela tiden tills nya familjen kom...

Lördag förmiddag var det dags för Chagall och Castor att resa då nya matte och husse kom för hemresa till Trondheim. Det kändes så bra att pojkarna fick följas åt då dom hållit ihop under kattungetiden. Dom har sovit ihop, lekt tillsammans och tvättat varandra och nu kunde dom flytta till nytt hem tillsammans. Kattpojkarna var efterlängtade då man förlorade "Mercedes" i april, den älskade perserkatten som Toril och Stig Roar levt med i 11 år. Nu har man liv och rörelse igen i familjen och kattkillarna kommer att bli omhändertagna som guldklimpar.

Cerise blev kvar och märkte av förändringen. Vi hade avtalat med nya matte i Göteborg att mötas på halva vägen då vi ändå hade ärende söderut. För att göra skilsmässan så lindrig som möjligt för ensamma Cerise och mamma Belizza beslutade vi att ta med Belizza också på resan. Efter en övernattning med vila för katterna placerade vi lilla Cerise i en rosa fin transportbur i nya husses bil och vi skiljdes åt. Hon var så söt, lugn och trygg och det kändes bra. Det nya hemmet erbjuder Cerise mängder av kärlek och omsorg och dessutom en killkompis som bara är 4 månader. Där blir det vilda lekar det är jag säker på!

Bonus: Dom nya ägarna har blivit goda vänner på nolltid. Jag tror vi kommer att hålla kontakt, nåt som jag innerligt önskar med köpare av Agoros kattungar. Det blir roligt att få rapporter om hur allt går och hur dom utvecklas och självklart bistår jag med support på alla sätt jag kan. Cirkeln är sluten än en gång.

16 juni

Flyttdagen för kattungarna är snart här. Att det finns en regel, för att inte en kattunge ska lämna sin mamma tidigare än vid 12 veckors ålder, är ingen slump. Nu är både mamma Belizza och hennes ungar redo att skiljas åt. Man märker att dom små är på egna upptäcksfärder mera, tar sig en tupplur på en matta eller där dom befinner sig utan att ha sällskap av nåt syskon och mamma Belizza är inte det bevakande öga som tidigare. Men fortfarande drar rövarbandet runt i slamrande jaga-lekar när mattor och andra hinder fartigt skuffas in i hörnen. Tindra är i sitt tillstånd måttligt road av kattungarna. Hon var den omsorgfulla mormodern när dom var små och tvättade ungarna som om dom var hennes egna men nu är dom mest jobbiga...*L* Benito har tidigare inte vågat vara så aktiv med småtussarna men ser dom nu som mera jämlika och dom har jätteroligt tillsammans. Kanske beror det på att dom växt till sig i både rörelsemönster och kropp och det är lättare att tyda deras signaler.

Veterinärbesöket gick galant med både vaccinationer och besiktning. Alla fyra är välskapta, vackra och friska individer så besiktningsintygen är enformiga dokument med just det innehåll som man som uppfödare önskar! Allt u.a.

Köparna som kommer långväga ifrån väntas under helgen. Vi har sedan tingningen haft en givande och trevlig kontakt och jag ser fram emot att träffa alla. Trots allt så är det med stor glädje som jag kan visa upp mina katter.

9 juni

Sommaren låter vänta på sig. När medeltemperaturen är 10 plusgrader 10 dygn i sträck kan man säga att sommaren kommit men ännu är det bara vår här i Jämtland. Om man trotsar zongränser och envisas med att låtsas att man bor vid medelhavet får man tåligt bära växterna in och ut så länge det är "vår". En frostnatt väntas nu men sedan får vi allt hoppas att sommaren kommer.

Kattungarna har inmutat hela lägenheten nu till sin lekyta. Det fanns till slut inga möjligheter att säkert stänga av nån del utan här öppnade vi upp! Det absoluta favoritstället är nu mattes säng, dag som natt. Första natten med sängen full av kattungar klev Benito upp. Han fick nog. Morgonen efter andra natten låg fyra kattungar, två honor och Benito i sängen. Till råga på allt hade Benito en kattunge mellan frambenen när jag slog upp mina ögon. Han låg stilla och såg inte helt avslappnad ut men tycktes ändå acceptera den lilla. Han har lekt med rövarbandet i jaga-lekar och pillar ibland med tassen kärvänligt på nån liten men att se honom med en kattunge så nära var näpet!

Cerise, Castor, Chagall och Celeste växer och busar. Man får se sig för vart man sätter fötterna särskilt om det är matdags, då springer alla fort, fort för att komma till tallriken. Dom är snabba som små Illrar och alla dörrar som öppnas hägrar, det kan finnas nåt spännande innanför. Ibland kan någon vara som uppslukad av jorden, hur man än letar så hittar man inte den man söker. Gömställena är omöjliga att upptäcka och sömnen är tydligen mycket god! Sedan utan förvarning så står den saknade ungen framför fötterna på matte och ruskar på sig som om inget har hänt. Dom är så otroligt charmiga hela bunten och alla visar sina personligheter: Celeste är den lilla söta fröken som vill bli kramad hela tiden och gärna blir road av sina syskon. Hon har kallats "Lillasyster" och är fortfarande mysiga Lillasyster Celeste. Cerise är den viljestarka som är ljuv och vacker men lika gärna startar en brottningsmatch med sina bröder. Castor är en smart liten buse som älskar mat och är expert på att ta sig över, igenom och runt! Chagall är gosig som en nallebjörn och den lugna tryggheten paketerad i en lurvig silverpäls. Nu har nedräkningen börjat och det är inte många dagar kvar till den planerade flytten. Vi tar en dag i taget och hoppas förståss att inget ska hindra att allt ska bli som planerat. Kattungarna är utrustade med gott självförtroende och stor trygghet. Dom är alla fyra så vackra och trevliga att jag med stolthet kommer att överlämna dom till nya ägare.

Till Agoros stora lycka så är Tindra dräktig. Hon har en begynnande rund mage och spinner så gott i min närhet. Som vid tidigare dräktigheter söker hon sig till mig, nåt man känner sig hedrad av. Tillit från ett kärt husdjur är nåt av det mysigaste man kan känna. Nu kommer hon säkert att följa mig tills det är dags för nedkomst. Då kommer kulmen med ett nära samarbete under timmarna när hon ska föda. Det är stort att vara uppfödare!

1 juni

Med fyra nyfikna troll runt fötterna får man använda sin fantasi. Häromdagen satt jag lugnt och tittade på TV och skivan som stänger av till mitt kök var på plats som vanligt. Helt plötsligt ser jag en kattunge som klänger på skivan från fel håll. Det lilla huvudet stack upp och den ville tillbaka in till vardagsrummet. En liten rymmare hade varit på utflykt till mattes stora förvåning. Hm....då var den koden också knäckt! Alltså ingen mening att ha någon stängning däremellan utan skivan drogs åt sidan. Kattungarna tyckte det var kul att få mera yta att inspektera. Ett nytt problem dök upp och att ha busiga, vilda kattungar i trappan kändes inte bra. Ett dubbelt kompostgaller (som jag satt ihop till ytterdörren) passade precis mellan ledstängerna och gick dessutom att hänga upp på den ena. Men en 10 veckors kattunge kan klara det mesta så det gick inte mer än 5 minuter så hade en krupit igenom en öppning som var lite större och en annan klättrade glatt. Oj...! Mattes panna fick djupa veck men en glatt papperspåse stängde en möjlighet, en filt löst lagd över gallret gav en allför osäker klätterväg så risken att få kattungarna lekandes i trappan minimerades. Dessutom fanns ett äventyr att erbjuda. Det höga klösträdet var inte utforskat ännu så stängningen avlägsnades och det blev fritt fram att klättra, gömma sig eller sova i påsar och kojor. Alla fyra har fått gedigna färdigheter i språng, vertikal klättring, löprundor och rivstarter så i klösträdet får dom använda sig av det träningen förberett för. Trappan är för närvarande inte spännande men vem vet hur det är nästa vecka!?

Tiden närmar sig för flytt och jag passar på att njuta av kattungarna allt vad jag kan. Dom spinner så gott i famnen (när dom kan vara stilla en stund), är så mjuka och mysiga så visst älskar jag dom. Hur kan man hålla den känslan borta när dom ger mig så mycket!

24 maj

Just nu ligger kattungarna och sover efter förmiddagens hårda pass. Dom gamla fåtöljerna ger bra fäste för klättra - jaga - leken och ett drev drar som ett rövarband bestående av fyra ulliga vita kattungar i full fart drar uppför, framåt, nerför.....i full fart efter golvet...in i tunneln och runt igen....ibland med bredsladd när farten blir för hög på den glatta parketten. Det är klart att en kattunge blir jättetrött efter såna lekar! Snart ska förmiddagens köttfärs serveras, då kommer alla springande för nu vet man vad det betyder när matte nämner ordet "mat"!

Igår var det baddag och alla fyra fann sig i behandlingen även om det inte är störtkul. När fönen blåser är det skönt med värmen. Allt är inte självklart när man är liten kattunge så visst behövs det lite träning i pälsvårdens baksidor dit kanske badet hör. *L* En av ungarna pep lite klagande och mamma Belizza kom direkt för att se vad som stod på. Hon satte sig bredvid för att övervaka och var nöjd med att få sitta med som kontrollant.

Det är lustigt med Belizzas reaktioner för när ungarna busar och biter varandra kan det vara med ett ruskigt pipande. Hon kan nog tyda vilken sorts pip hon ska uppfatta som alarm för i leken är hon lugn och låter ungarna hålla på. Hon tom deltar ibland och småbiter försiktigt hon också. Det märks så väl att hon mår bra i sin mammaroll men så har hon fått mycket avlastning av Tindra - mormor. :-)) Nu tar hon lekturer med Benito utomhus och dom två har jätteskoj. Det är snabba turer runt i jaga-lek och dom två är som kattungar igen. En ny klätterställning på altanen är flitigt använd med klöspartier, sittavsatser och tre stolpar att klättra på. Så snart det är temperatur är vi ute och njuter. Sommaren har vi framför oss med många sköna dar i grönskan.

17 maj

Hela ytan i vardagsrummet är noga utforskad. Det höga klösträdet är fortfarande stängt för dom små och hittills har dom inte listat ut hur man tar sig förbi hindret - en plastsäck som är virad runt och gör det svårt för små klor att få fäste. Annars klättrar alla så högt det går på den mindre och på ett gammalt snörbeklätt bord. Flera gånger har jag tittat på när en kattunge försöker ta sig ner på ett säkert sätt och dom är finurliga. Man kan inte säga annat! Kattungen står och funderar och tittar ner, tar sen tag med framtassarnas klor på en kant och snurrar sen under tiden den har tag med klorna så att rumpan är neråt och sen klättrar den snyggt och fint med diagonala rörelser. Hur säkert som helst! *L* Värre är det att få fäste i skinnsoffan, där slutar det ofta med rutschkana och ibland med en duns i golvet men den är låg så leken fortsätter omgående i tunneln eller med språngmarsch på golvet.

Alla fyra är ljuvliga att ge den dagliga skötseln. Lugnet och tryggheten finns hos alla och man har redan ett invant kurrande när det är extra mysigt. Chagall är ofta med Castor och deras lek är hårdhänt och ljudlig. Ibland är dom med flickorna och det låter lika mycket! Då kan inte matte vara tyst utan måste få komma med förmaningar. Vid matfatet äter alla tillsammans, även mamma Belizza men hon väntar tills dom små börjat äta innan hon tar plats. När dom flesta är nöjda går "Lillasyster" Celeste ofta en runda till och äter i lugn och ro när syskonen gått ifrån och är i full gång med tvätten.

Den nya renoverade "kattgården" fungerar jättebra och utelivet har kommit igång. Äntligen kan vi njuta av gräs under tassarna...*L*

10 maj

C-kullen blir 7 veckor om två dagar. Det är inte ofta man ser nån av ungarna dia längre. Mamma Belizza har styrt in sina bebisar på vuxen mat bestående av köttfärs, torrfoder och rent vatten. Lekarna blir vildare och vildare. Små katt tassar trummar på mot golvet och det går fort i jaga-lekarna. Att ungarna biter varandra är en viktig del i kattungens uppfostran och man ser hur Belizza blir vaksam när skriken från dom bitande ungarna blir för högljutt. Då vill hon gärna avstyra leken eller i alla fall övervaka så att det går rättvist till...*L* Mormor Tindra hjälper till med att tvätta nån unge ibland men nu sköter dom sig mest själva med tvätt efter maten. Det är så gulligt att se hur dom använder sina små tassar och gör som mamma lärt dom!

Alla fyra är små personligheter och det finns ett tydligt mönster som utmärker var och en, alla är superfina små kattungar med så fint temperament. Man fascineras av vilket klokt djur en katt är och även om man bara är 7 veckor så kan man klara massor med saker!

 

 

2 maj

Nu har drygt 5 veckor passerat sedan Belizzas nedkomst. Kattungarna är stadiga små krabater som vill vidga sina vyer och muta in resten av vardagsrummet nu som sin lekyta. Ännu har jag inte tagit bort lekhagen men innan kvällen är det nog aktuellt. En av ungarna, lilla Cerise har klöst sig över kanten och suttit bakom soffan en stund. Castor har försökt men fick inte över bakdelen. Nu är koden knäckt och ingen återvändo finns. En unge som kommit på nåt vill utforska mera, samma gäller barn. När man står säkert vill man ut på djupare vatten för att testa sin färdighet. Nu ska det erkännas att visst är det skönt att ha alla på en mindre yta för att hålla kollen men alla går på toalådan som stora katter gör så det är inga problem.

Belizza har fått en ny frihet och leker för fullt med brorsan. Dom jagar varandra hej-vilt och verkar ha jätteroligt. Nattetid tar hon hand om ungarna men dagtid tillbringar hon mer och mer utanför lekhagen.

Tindra och Misha kurtiserar, vad ska det bli av det tro...? :-) Gumman tar det lugnt i vanlig ordning men hennes röst hörs tydligt på kvällen och natten. Hon känner också trots sin aktningsvärda ålder att det är vår och då är det brukligt att katterna ska höras! Katterna hälsar ljuset och vi får också glädja oss åt det. Ännu har vi ingen värme, det blåser hårt men vinden tar säkert knäcken på isen som fortfarande täcker viken. Den är mörkt blå och kanske är den borta i morgon......när isen går blir det varmare. Blåsipporna lyser vackert i slänten, krokusen blommar och vi har allt det vackra kvar. Våren har bara börjat här i Jämtland.

27 april

Veckorna försvinner fort och nu är det snart 5 veckor sedan C-kullen kom till världen. Den senaste veckan har ordningen bland dom vuxna katterna istället blivit utbytt till o-ordning. Tindra har tagit plats som en duktig mor-mor hos kattungarna. Dom ligger gärna hos henne, hon håller fast en unge med tassen för att tvätta både ansikte och rumpa och ungarna sover sen så gott hos mor-mor. Belizza tar ledigt när hon har så bra barnvakt och svassar runt med sin kärlek Misha. Ibland måste matte stänga in mor och barn så hon inte glömmer sin plikt. Tindra håller pli på Misha så att han håller sig på avstånd och han har respekt av henne. Pappor ska inte vara i vägen enligt Tindra....*L* Benito kommer nog att ta sin chans till lek när ungarna växt på sig en smula och får komma ur lekhagen.

Ny matsedel är införd och kattungarna har fått smaka både majspure och köttfärs. Efter tre dagars introduktion smaskar dom flesta i sig från fatet. Nån är fortfarande en aning tveksam. Alla kan gå på toalådan, nåt som gör matte imponerad. En liten kattunge som den ena dagen lär sig att äta fast föda kan omgående klara att klättra över kanten till lådan med sand för toa bestyr! Visst är det imponerande?!

Snön är borta på altanen och staketet ska fixas till. De närmaste dagarna ska stolpar bytas ut för att få stängslet rymningssäkert. Benito ser möjligheter som inte jag ser och tar sats för att sen hamna på grannens gräsmatta. Världen ska utforskas tycker han och där delar vi inte åsikt! Den enkla kattgården ska även denna sommar få vara oasen för oss med säker gräns. Där ska växterna trivas, katterna jaga småkryp och mattes händer får gräva i jorden där dom hör hemma. Våren är härlig när alla drömmarna gör att vi lever upp.

20 april

Nu har bolådan blivit urvuxen och kattfamiljen har fått flytta till lekhagen. Dom små tultar omkring på ännu lite ostadiga ben men målmedvetna att undersöka sin nya miljö. Belizza stortrivs med det nya utrymmet och husets övriga katter sitter gärna och tittar på vad som händer. Syskonen leker nu med varandra i brottningsmatcher där allt är tillåtet att döma av ungarnas ljudliga protester. Mat och sovklockan ringer ofta för det behövs mycket mat och vila när man ska växa och ännu bara väger några hekto.

Celeste och Cerise är färgändrade till Chinchillor (det finns lite information om färgkoderna på kattungesidan), pojkarna är båda Shaded Silver. Harmoni råder hos oss och nu gosar vi ofta....ofta....ofta!

8 april

Kattungarna har blivit två veckor gamla, det fascinerar att så mycket händer under så kort tid. Alla fyra växer och utvecklas, man kan nästan se skillnader från dag till dag. Benen bär allt stadigare och ungarna försöker ambitiöst att klättra på väggarna i bolådan (som tack och lov är av plast). Under sovstunderna lämnar Belizza lådan men har full koll. När det är dags för vägning vill hon helst kontrollera vad som händer, med vaksam blick övervakar hon förflyttningen av varje unge och tvättar var och en noga efter mattes hantering. Tvättandet kan nästan vara hårdhänt men ungarna ser ut att njuta.

 Ofta om hon kliver ner i lådan när dom sover, vaknar dom och lugnet byts till ett intensivt pipande. Hungern gör sig väl påmind!  Slagsmålen vid matbordet har avtagit. Alla visar tydligen respekt för varandra och har fått ett fint bordsskick (som det ser ut just idag *L*) varje unge hittar snabbt en spene och äter tills dom somnar gott hos Mamma Katt. Hos S*Agoros är mysfaktorn hög!

Påskdagen 4 april

Påskhelgen har förflutit lugnt och avspänt. Dagtid har katterna varit ovanligt trötta och inte rört sig på i stort sett hela dagen. Det har märkts att nattlivet här har blivit ansträngande aktivt för då är det fart på alla katt tassar! Kanske finns katter utomhus som inspirerar eller då har dom vårkänslor.....och vem har inte det nu :-) Snön smälter med en härlig fart, mer och mer av den snöfria marken syns, vårblommor knoppas vid husväggarna och dagarna räcker länge! Det är ljusa kvällar och ljusa härliga mornar då man  känner lust att ta sig an en ny dag. Kattungekullen kom med perfekt timing utan att matte behövde lägga sig i (*LER*)  för det finns nog en naturens egen plan för att ungar ska födas på våren. 

Castor var först med att öppna ögonen igår morse, igår kväll tittade Chagall och Cerise med sina blåbärsögon och nu idag är det Celeste´s tur att få se. Med nya intryck från omgivningen kravlar dom mera intensivt i bolådan som för att undersöka. När jag håller nån av dom i handen studerar dom nyfiket med sina mörka ögon. Alla är ljuvligt söta och får mattes hjärta att klappa extra hårt. Nu följer en spännande tid i deras utveckling. Behöver jag säga att det är enormt roligt? :-))

Skärtorsdag 1 april

Igår var det en vecka sen kattungarna i C-kullen föddes. Första veckan har varit jättemysig. Mamma Belizza har skött alla med klok omsorg och ändå passat på att vara ledig när dom små sovit. Maten har varit mer än tillräcklig för dom små har fördubblat sin födelsevikt och alla fyra kravlar runt i bolådan. Man ser att ögonen är på väg att öppnas och alla har styrka att lyfta huvudet. Flickorna Celeste och Cerise är ljusa, kanske är en färgändring aktuell på "Kattungar" sidan. Pojkarna Chagall och Castor är utan tvekan ns 11 - Svart shaded silver. För varje dag som går händer nya saker med ungarna och man kan njuta mer och mer av dom.

Belizza och bebisarna fick första dygnen bo i eget rum men har sedan bott i sovrummet. Mamma Katt har kunnat röra sig fritt och ungåtts med dom andra katterna. Gladast av alla var Misha när hon flyttade ut! :-)) Kattungarna äter, sover, växer och tränar, allt under uppsikt av Belizza som med solklar instinkt sköter om att tvätta rumporna och mata så fort nån piper det minsta.

De andra katterna visar inte särskilt mycket intresse för kullen. Tindra däremot tycker om att ligga på ett bord bredvid bolådan och titta på ungarna. Kanske längtar hon efter en kull.

S*Agoros nio katter önskar alla en Glad Påsk!

27 mars

Kattungarna har nu blivit hela tre dygn gamla. Alla fyra har gått upp i vikt och ser så nöjda och belåtna ut när dom sover efter maten. Belizza och kattungarna bor just nu avskilda från husets andra katter för att få lugn och ro. Belizza visade direkt efter kattunge födseln att hon vaktar sina ungar med en viss misstänksamhet mot dom andra katterna. Hon vill gärna röra på sig när kattungarna sover, hittills har hon inte varit utanför "barnkammaren" men vill hon ta en sväng i lägenheten får hon det.

Belizza födde sina fyra stora ungar under en timmas tid. Alla kom till världen med egen knorr på entrén! Den första med ansiktet först, man såg en liten rosa pigg som sen visade sig vara den lilla tungspetsen. *LER* Sedan kom syskonen med svansspetsen först, bakbenen först och en unge med hela runda rumpan före. Alla fyra är pigga och fina. Några slåss mera än andra vid matbordet, man är tacksam att ungarna har helt stängda ögon för annars skulle det med alla säkerhet bli skador. Man blir faktiskt häpen att dom små tassarna kan fäkta med sån hastighet och kraft som dom gör. Det är tur att det finns två rader med spenar, dom bråkigare tar dom övre och dom lugnare tar den nedre raden. Ibland försöker jag flytta nån unge för att hjälpa till men det är bara vissa spenar som duger så för det mesta söker dom i alla fall reda på "sin" favorit.

Det är lugnt hos oss och det är jättekul att pyssla om kattmamman och hennes ungar. Den som är en smula olycklig är Misha som inte får vara med Belizza. Han har suttit utanför grinden vid dörren och tittat på bolådan där Belizza bor med sina små och med ynkliga pip talat om att han saknar henne......man måste säga att Misha är en mycket speciell hane! I hans själ bor ingen tuffing utan en mjukis, en riktig velour-hane :-)

25 mars

Igår onsdag den 24 mars föddes Agoros C-kull. Ungarna föddes mellan kl 17 och 18, Belizza var duktig och allt var normalt. Första dygnen är känsliga därför är informationen sparsam. Kattmamman och ungarna har lugn och ro i sin kammare för att kunna få en bra start. När vikterna blivit stabila och läget känns lugnt kommer mera om nya kattbebisarna.

20 mars

Tiden blir lång när man väntar. Varje dag hoppas jag att det ska vara dags för Belizza att föda men än har det inte blivit. Hennes mage är stor och lägger man handen på den känner man kattungarna och hur dom rör sig. Hon själv lägger öronen bakåt och är nog förvånad över vad hon känner. Hon följer gärna matte, vill vara där jag är och sover vid min säng. Kanske vill hon ha den tryggheten och det ger en känsla av att man är hedrad att få det förtroendet. Förlossnings-rummet är i ordning med sakerna som behövs och allt är förberett. Belizza mår gott, hennes fysik är utmärkt och trots sitt tillstånd med tung kropp hoppar hon obehindrat upp på ett bord men den mesta tiden tillbringar hon med att ligga skönt och vila. Vi väntar.....och väntar.....!

 12 mars

Allt går sin gilla gång hos oss.  Vårsolens strålar letar sig längre och längre in i lägenheten och visar obarmhärtigt en grå yta på både fönster och annat. En kruka med Pärlhyacinter pryder köksbordet. Benito har lämnat några blommande stjälkar! Fågelsången tilltar i busksnåren och man kan äntligen tro att våren är på gång. Äntligen!

Belizza har gått upp bra i vikt. Hon är rund och fin och äter både ofta och gärna. Hon vilar helst utsträckt på golvet, det är väl bekvämast så när man har en stor mage. Den lilla blivande kattmamman mår bra och tar allt med ro till skillnad mot Matte som är lite uppskruvad *L*....hmmm....katterna vet väl när det hettade till och blev kattungar...men inte Matte som behöver veta (i alla fall ungefärligt) när dom kommer till världen. Man får lita på att allt går bra och att Belizza visar med nåt tecken att kattungefödsel är på gång. Nu håller vi tummarna för Belizza och hennes första kull!

5 mars

Med en aning darr på handen och skrattet inombords så är jag grundlurad. Den knubbiga matglada Belizza visar nu upp en stor rund mage och dom två tur-tur-duvorna har gått bakom ryggen på matte som just nu känner sig mycket fånig. Belizza är den tystlåtna lilla honan och hennes löp varken hördes eller syntes. Mishas uppvaktning har pågått sen hon var kattunge så där har inget förändrats. Många följer vår dagbok och har läst den senaste tidens teorier och planer.

Återigen " Människan spår och Gud rår" översatt till katt-världen "Matte räknar ut men vi bestämmer till slut"!

Lovar mig själv att om jag ska försöka planera nåt i framtiden så blir det med yttersta försiktighet. Vid Tindras senaste löp visade Belizza ett lyft på svansen som en härmning. Då tolkade jag det inte alls som ett löp. I smyg hände mycket tydligen :-) Förvånad ser jag nu ut som en fågelholk, en gapande guldfisk! Detta att Persern är senare i könsmognad än andra raskatter tar jag tillbaka. Det gäller isåfall inte Chinchillapersern. Tanken på att hinna före Misha och styra parningen tar jag tillbaka. Hur kunde jag tro det! En total ödmjukhet intar mig och jag erkänner nu att katterna bestämmer! Under några dagar hade Misha det serverat med två honor som löper samtidigt och naturligtvis väljer han favoriten. Den äldre kommer i tur sedan. Misha får ursäkter varje dag att jag bannat honom för ointresse för Tindra. Han är i grunden en monogam och trogen "lover boy" som tar hand om en hona i sänder. Förlåt Misha att jag hotat med att ta dig i örat!

Misha i somras, hans kropps språk säger allt eller hur! :-))

Den beräknade nedkomsten blir troligtvis under v 12. Det är jätteroligt och den blivande kattmamman gör sig redo med att lägga på sig lite extra hull.

Tänk så överraskad man kan bli!

26 februari

Tulpanbuketten med kvistar av Ginst står på köksbordet (fastän Benito gör sitt bästa att bita bort Ginst-blommorna i smyg) och påminner om att för varje dag närmar oss våren. Vi fick ytterligare en köld-knäpp som överträffade allt jag tidigare avläst på termometern. Brrr....33,8 minus är alldeles för mycket. Nu snöar det vackert och termometern visar endast 6 minus. Kanske har vi nu passerat den bistra delen av vintern....törs man tro det...?

Katterna slöar. Efter det obligatoriska förmiddagsmålet med köttfärs och lite annat gott är det omsorgsfull tvätt som gäller sen tar alla det lugnt. Sitter i fönstret och tittar på fåglarna en stund, går en sväng och kollar vad matte sysslar med men anstränger sig inte särskilt mycket. Misha gjorde mig uppmärksam på ett tydligt sätt idag att det var dags för "frukost" genom att trippa runt mina ben vid köksbänken och med sina stora ögon och ett bedjande "mjau" säga att nu matte får du göra i ordning det smaskiga! Dom turas om att säga till, Belizza går ofta och sätter sig på en pall i köket och väntar tålmodigt till jag lägger märke till henne. Benito kommer som en virvlande tornado upp på diskbänken och Tindra står på köksmattan och jamar bestämt. Gumman kallar på mig med en blandning av kurrande och jamande stående på kökssoffan där hon har sin plats dagtid. Alla har sin egen signal för att påminna.

 Pälsarna börjar att släppa vinterskepnaden så vi kammar och borstar och förbereder för bad. Pälsen måste vara helt tovfri och välkammad innan man blöter annars får man hårda knutar som måste klippas bort och så vill vi inte ha det. Gumman och jag är inte alltid överens när det gäller pälsvården. Hon tycker att jag kränker henne och visar det högljutt. Hennes kraftfulla protester är vår hemlighet. :-) När det gäller pälsvård och det som är nödvändigt får hon ge med sig, det brukar betala sig med nåt gott i belöning efter avslutad behandling. Katterna är mina bästa vänner och jag skulle aldrig göra någon illa. Det kan inte beskrivas hur mycket värme och tillgivenhet en kattfamilj kan ge, kattens uppskattning är kravlös och äkta utan förbehåll. Vi människor är betydligt sämre. Emellan oss räcker det inte att visa respekt, tyda signaler såsom kroppsspråk och läten för att friktionsfritt leva sida vid sida.....men nog skulle vi försöka "vara mera katt"!

16 februari

Tiden rusar iväg och det är hög tid för en uppdatering av vad som händer hos oss. Än en gång har jag blivit påmind om att man inte får räkna med att förväntningarna man har på djur går i lås. Vi människor är vana att planera och styra vår tillvaro som vi önskar men i djurvärlden är det andra lagar som råder. Det har inte blivit som jag räknade med, att få en kattkull i huset med utflyttning innan sommaren så nu flyttar vi planerna några månader. 

Det är ett stort ansvar att ha kattungar och då ska också tidpunkten vara så bra det går." Människan spår och Gud rår" heter det gamla ordspråket, här blir det översatt: "Matte räknar ut men vi bestämmer till slut"! *L*

Nu börjar vintern att bli riktigt njutbar. Solen visar sig ibland och då bli himlen så klarblå. Snön är gnistrande vit där den ligger i tjocka drivor och vi får mer av den varan fastän det inte alls behövs! Den här vintern har gett mer än nog, både av kyla och av snö. Det blir för mycket när man försöker mysa med korvgrillning trots 25 grader minus och ketchupen fryser. Där går gränsen! Men nu är dagarna sköna med bara ca 10 minus så det blir nog korvgrillning denna helg igen och då får vi ketchup på korven. :-)

26 januari

Efter lite pysslande har katterna äntligen fått sitt eget Galleri. Andra uppdateringar som varit på gång länge har äntligen publicerats. Ordspråket "Bättre sent än aldrig" säger allt.

Vårvinter solens strålar räcker allt längre in i lägenheten och Pelargonerna jublar. Små blad spricker fram här och var, blomknopparna som redan kommit måste knipsas bort för att inte stjäla för mycket näring. Visst söker jag tecken efter vår och att sommaren sen kommer, men även om vintern är njutbar på sitt vis är det på sommaren som man verkligen lever upp. Nu har jag gett ett nyårslöfte "Carpe Diem" - fånga dagen, så jag ska ändå fördjupa mig i att tänka på det som är just nu. Det finns massor att glädja sig åt!

Tindra löpte här för någon vecka sedan. Lilla Belizza blev inspirerad och hade ett löp beteende hon också. Misha hade fullt upp. Han har ända sedan Belizza föddes haft henne som sin egen favorit han bar henne runt rummet under kattungens vilda protester. Under hennes uppväxt har han alltid haft henne under uppsikt och gärna varit i närheten av henne. Nu under Tindras löp var Belizza en stark konkurrent som stal Mishas uppmärksamhet. Hon gjorde som Tindra gjorde, svansen upp....rumpan upp.... kanske för att öva.  Jag ifrågasatte honom med hårda ord, det ska erkännas och nu får tiden utvisa hur det gått. Där har mattes ord ingen betydelse.En katthane kanske också är förälskad? :-)

Misha, den smygande kavaljeren, med trånande avsikter.

12 januari

Allt har återgått till vardagens lunk efter helgerna. Julgranen åker ut i morgon enligt traditionen på "tjugondag Knut". Nu har vi hamnat på rätt sida, nu släpper vi in dagsljuset och solen med stora fång tulpaner så snart julen är bortstökad. Pelargonerna som står på vinterförvaring i den mörka svala källargången ska få en skvätt vatten vilken dag som helst och kan få börja vakna så smått. Kylan har inte släppt greppet helt trots att det varit något mildare några dagar. När termometern visar minus 30 blir allt en aning kärvt, bilarna får stå, kinderna bli ömfrusna om man inte är vaksam, allt har ett långsammare tempo och det blir tom kärvt i halsen när man andas. Men här hos oss ser vi framåt. Vartefter veckorna går släpper den hårdaste vintern taget och man kan njuta av vintern med pimpelspöet på en fjällsjö eller mysiga skoterturer och paus med brasa, kolbulle och kaffe nykokt på elden. Det är vinterns absoluta höjdpunkter och det har vi kvar. Katterna stannar i husvagnen och sköter flugjakten. Konstigt nog finns där alltid några flygfän så sysselsättning har dom!

Tindra mår som en prinsessa. Hon har haft en lång välbehövlig vila efter två täta kullar med kattungar. Hennes päls är jättefin och hon har återhämtat sig fullständigt. Det känns så rätt att vänta på hennes löp och det får gärna ske i morgon! Hennes senaste löp skedde på årets mörkaste dag, tvärtemot vad som sägs vara "den normala" tiden för en honas löp. Det sägs att kattens parningssystem styrs av ljuset men det stämmer tydligen inte här så när det gäller Tindra kan man inte förvänta sig nåt. Det blir när det blir. Jag är så lyckligt lottad som har en så ljuvlig katthona som henne, jag ser framåt med spänning hur hon behagar göra denna gången. *LER*

Nyheter 2009

Nyheter 2008

Nyheter 2007

S*Agoros

Maj-Lis Holmgren

063-218 80 el 070-205 34 30

Tillbaka till startsidan