Om Persern...och lite om pälsvård

S*Bundies' A Taste of Honey, kallad "Gumman" vår vackra Harlekin-Perser som vi fick älska i 18 år

IC IDP*Smaragdsjöns Prinses Tindra

S*Agoros Harley Davidson, ägare Inga Rydén Enköping

IC S*Agoros Benito har en enorm päls men inte jobbig alls, man ser här tydligt hans silver: ns 11 Black Silver Shaded.

Ovan visar Belizza sin tjocka fina mage när hon är dräktig och samtidigt den mörkt silvriga färgen, hon är en ns 11: Black Silver Shaded.

"Gumman" vilar i fönstret under utställningshelg i Molde. Hon är en sk "padda" Svart-sköldpadd vit harlekin och såna katter sägs bringa tur men har ett annorlunda och lite envist, tjurigt temperament med mycket egen vilja.


Här nedan har vi haft en mys-stund och ingen njuter som Misha gör men det blir alltid lite godis i samband med pälsvården.

När det gäller produkter till bad osv, använd inte annat än vad du själv skulle kunna använda och kom ihåg att katten slickar i sig resterna när den tvättar sig.

..om perserkatten....fakta hämtat från Stora Kattboken

..... om pälsvård....mina egna erfarenheter

Perser - världens mest berömda katt.

Långhåriga katter var okända i Europa till mitten av 1500-talet. Perserkattens första förfäder importerades från Persien (nuvarande Iran) till Italien på 1600-talet av Pietro della Valle. Senare förde Nocholas-Claude Fabri de Peiresec, en rådgivare vida Parlamentet i Aix-en-Provence, med sig två katter från Turkiet till Frankriken (de kan ha varit av angoratyp). Dessa katter var mycket uppskattade av Europas aristokrater- Ludvig den femtonde hade en vit angora.

Under första hälften av 1800-talet föddes några "Perserkatter" upp i Italien och fördes till Frankrike och England där det korsades med "Perserkatter" av turkiskt ursprung. De första exemplaren visades i Crystal Palace i London 1871. Vid den tiden hade brittiska uppfödare organiserat ett selektivt uppfödningsprogram. Korsningar med angorakatter gjordes för att förbättra pälsen. I samband med detta påbörjades en systematisk kraftansträngning med syfte att öka antalet pälsfärger och mönster, vilket ledde till att det idag finns mer än 200 varianter. Den smokefärgade Persern, en produkt av svarta, vita och blå Perser visades i Brighton 1872. En katt vid namn Silver var den första chinchillafärgade Persern som visades i London 1888. Omkring 1920 dök maskade perser upp.

Tabbymönstrade Perser har funnits i mer än 100 år och visades i Paris 1927 som "tigrar". På 1800-talet valde brittiska uppfödare den rundaste och mest massiva katterna. Omkring 1930 fick amerikanska uppfödare fram en typ med mycket korta ben som de kallade "peke face" (efter en Pekingeser). Persern är nog den mest berömda kattrasen i världen. Det är möjligt att den användes för att skapa Birman och Brittiskt korthår.

Karaktärsdrag:

Den blida, lugna, flegmatiska persern passar perfekt att bo i lägenhet. Den är social, fridfull, aldrig aggressiv, mild och mycket tillgiven och den är mycket fäst vid sin ägare. Persern kommer mycket bra överens med andra katter, hundar och barn. Preparering som borstning, kamning och bad är ett krav. Det är mycket viktigt att reda ut pälsen flera gånger i veckan för att hålla den vacker. Ögonen kan behöva rengöras regelbundet.

Klassiska underarter: Solida, Tigré, Spotted, Chinchilla, Shaded Silver, Golden och Maskade .

Chinchilla Perser (i dagligt tal kallas silverpersern för "Chinchilla Perser" men det är egentligen bara den ljusare dvs ns 12 som är Chinchilla en ns 11 är en Shaded) kommer från en korsning mellan smoke Perser och silvertabby Perser. Den ser rent silvervit ut med mörk pigmentering begränsad till hårtippen. 1/8 av hårstrået är svart på en ns 12 (Tipping).

Shaded silver Perser är rent silvervit där pigmenteringen täcker 1/3 av hårstrået vilket ger ett silverskuggat utseende. Båda varianterna har gröna ögon och en telgestensröd nos med mörka konturer (Lining).

PKD: Feline polycystisk njursjukdom

Perserkatten hade under många år en sjukdom: PKD - en hotande ärftlig njuråkomma i rasen med dödlig utgång. Efter år av noggrant arbete i avelskretsar fick man bukt med denna allvarliga sjukdom. Numera DNA testar man. Tyvärr har man åter börjat avla på katter med PKD varför jag tycker det är viktigt att som uppfödare visa att katterna är fria från denna grymma sjukdom. Persern är annars relativt fri från andra allvarliga ärftliga sjukdomar.

Mina erfarenheter av pälsvård

Att sköta pälsen på en Silverperser är inte alls så jobbigt som många tror. Det viktigaste är att bada katten när pälsen blir fet och det kan variera. Jag badar katterna ca varannan månad och är det utställning på gång badas katten en gång veckan innan och en gång samma vecka. Till badet använder jag bra produkter som ska vara milda. För maximal uppsugning av vatten från den blöta pälsen har jag en duk typ sämsk skinn som jag inte vill vara utan.

Vid vardagskötseln av pälsen borstar jag med en vanlig fjädrande borste med metallpiggar och kammar med en mirakelkam som jag har i både i stor- och miniformat. Minikammen är särskilt bra för huvud, kinder och hals. Efter att jag borstat igenom pälsen ordentligt kammar jag noga för att ta bort så mycket löst hår som det är möjligt. Vintrarna här i Jämtland innebär en torr luft och statiska pälsar har varit ett jobbigt problem då det gnistrat vid beröring. Efter att ha provat allt har jag efter långt övervägande köpt en luftfuktare och äntligen är problemet avhjälpt. Katterna har inga statiska pälsar längre, luften är behaglig och pälsarna är i jättefint trim trots vinterluft.

Katterna står på trimbordet (en bra investering) varannan - var tredje dag och skötseln av fem katter tar ca en halvtimma, vi tar oss tid till mys också med godis!

Sommartid är katterna ute på en liten altan med både gräs och jord. Visst kan jag se att dom blir smutsiga om tassarna men pälsarna är inte alls svårare att sköta och det som fastnat ser jag på golvet innanför dörren :-)

Om det uppstår tovor är det när pälsen behöver bad, annars är det inga som helst problem. När det är dags för att byta från vinter till sommarpäls på våren får man vara vaksam och inte vänta för länge med badet. Fällningen kan gå fort och börjar det filta sig är det bäst att klippa eller raka.

Mitt sätt fungerar för oss och det viktiga är att inte krångla till det och att göra det mysigt för katten. Varför skaffar man en långhårskatt? Jo, för att det är roligt att göra katten fin!